När jag tittar på höjdpunkterna från cupmatchen mellan AIK och Kalmar känns det smått overkligt. Matchen spelas i elljus på ett knökfullt Skytteholms IP och varenda målchans följs upp av unisona utrop från en nervös publik. En Kalmarspelare dräller med bollen, Saku Ylätupa snor med sig den med en snygg snurrspark, avancerar in i straffområdet, skottfintar bort en back, håller i och skjuter sedan in bollen vid stolproten. Eufori. Saku fortsätter sedan vara het i resten av matchen. Han har flera bra chanser innan han till slut sätter matchavgörande 2-0. “Saku! Saku! Saku!” skanderar publiken. Äntligen lossnar det för den lilla finska juvelen, det här blir hans år!
Tre och en halv månad senare lever vi i en annan verklighet.
AIK – Norrköping var ett fullkomligt haveri och det var inte många svartklädda spelare som var godkända. Sebastian Larsson gjorde sin sämsta match i AIK-tröjan, Adu byttes ut före halvtid, Karol Mets tappade huvudet. AIK hade sin värsta halvlek i mannaminne, och Saku Ylätupa fick nästan mest skit av dem alla. Jag själv skrev en irriterad tweet om att Saku måste ha bättre koll på sin omgivning efter att han för kanske tionde gången den här säsongen blivit av med bollen till en motståndare som stod bakom honom. En person i pressrummet på Nationalarenan utbrister i halvtid att “Saku ska spela innebandy! Han har inte lyckats med en passning.” För spelare som aldrig riktigt bevisat sig tidigare går det snabbt att få alla AIK-supportrar emot sig. Saku Ylätupa har blivit hackkycklingen. Det är ingen som ogillar honom, men alla ogillar att han inte har bevisat att han är en tillräckligt bra fotbollsspelare.
Saku slog igenom i den finska ligan som 17-åring. Han tillhörde huvudstadsklubben HJK Helsingfors men var utlånad till RoPS från Rovaniemi. Efter en lyckad säsong i finska Veikkausliiga bar flyttlasset till Amsterdam och Ajax. Att flytta till Nederländerna och bli ungdomsproffs i Ajax låter mer som att åka på ett långt elitläger. Spelarna bor någorlunda isolerade en bit utanför Amsterdam och lever sina liv i De Toekomst (“Framtiden”), som träningsanläggningen heter. När Saku kom till Ajax var det första gången i hans fotbollsliv som han blev en i mängden, och han var aldrig i närheten av att ta en plats i A-laget. Tillsammans med sin mentor Jari Litmanen beslutade han att ta ett steg snett upp i sidled. Han skulle lämna ungdomslagen i jätten Ajax och istället börja spela A-lagsfotboll i Sveriges största klubb.
Förväntningarna på Saku i AIK var höga. Han värvades in som Kristoffer Olssons ersättare och många såg framför sig en liknande succé och framtida miljoner in på banken. I mitt första samtal med honom var det inget fel på hans självförtroende.
– Jag har alltid velat vara bäst och jag har alltid velat visa för alla att jag är bäst, för jag vet att jag kan vara det. Jag tror att mitt självförtroende bara kommer naturligt nu eftersom jag vet vad jag är kapabel till, sa Saku till mig i mars 2019.
Vad jag minns av Saku de första matcherna förra året är att han såg väldigt intressant ut, utan att kanske riktigt komma till sin fulla rätt. AIK spelade generellt väldigt tråkig fotboll men när Saku fick bollen hände det åtminstone någonting. Rikard Norling verkade dock ha svårt att hitta en position åt honom och efter bara några omgångar var satt i frysboxen. Många var vi som förvånades över att han inte lånades ut under sommaren.
Saku är en utländsk spelare som värvades från Ajax. Bara det höjer förväntningarna på honom och han kom själv in med en hög svansföring. Att han är född 1999 verkar vi tendera att glömma bort. AIK är den första professionella utlandsklubb han spelar för, och även om det står Ajax på hans CV så är Allsvenskan den högsta nivån han fått testa på. Hade Saku varit uppvuxen i Huvudsta och vandrat genom AIK:s egna akademin hade vi supportrar troligtvis haft mycket större tålamod med honom.
Den tilltänkta pressträffen innan dagens derby mot Hammarby ställdes in. Dels på grund av det tajta spelschemat, dels på grund av midsommarafton. Igår var istället bara en handfull spelare tillgängliga över telefon och mina tilltänkta derbyvinklar fick skrotas. Jag frågade mig själv om det ens var värt att jobba på midsommardagen och landade i att det kunde vara intressant att höra vad Saku Ylätupa har att säga om sin säsong så här långt. Det är en lugn och vältalig 20-åring med en nästintill felfri engelska på andra sidan luren. Han är medveten om att insatserna mot Örebro och Norrköping lämnar betydligt mer att önska.
– Jag skulle kunna ha spelat bättre. Det är svårt att göra sin bästa match när man inte spelat på tre månader. Det är förståeligt att allting inte klickar med alla. Det tar kanske några matcher för att komma igång och med fler matcher kommer det bli bättre för hela laget.
Han fortsätter:
– Vi måste vänja oss vid att matcherna kommer så snabbt inpå varandra. Vi måste glömma den förra matchen och blicka framåt. Samma sak med nästa match, när den är spelad måste vi vidare, det är match igen om tre dagar. Matcherna fortsätter komma och det gäller för oss att fokusera ordentligt.
Saku säger att han känner sig väldigt fräsch i kroppen trots att han är en av de spelare som gjort flest minuter i år. Men de han har visat upp är han inte stolt över. Han menar att den plötsliga omstarten gjort att han inte kommit in i matchtempot ännu.
– Jag tror jag kan spela mycket bättre. Jag tror det kommer, det kommer komma. Jag behöver bara matcher. Du kan inte förbereda dig för matcher bara genom att träna, jag behöver matcherna. Tre månader är en lång period utan matcher. Det är uppenbart att de första matcherna blir svåra. Så är det under försäsongen också, de två första matcherna var inte perfekta. När vi kommer igång och det klickar så kommer det bli bra.
Den unga finländaren ställer fortfarande höga krav på sig själv, men han pratar inte längre i termer om att det är hans livsstil att vara bäst. Fjolåret blev en mental utmaning för honom och tanken är att det ska bli en nystart i år.
– Förra året var ett upplärningsår. Jag lärde mig mycket både på och utanför planen. Jag lärde mig mycket rent taktiskt men framförallt växte jag mycket som person. Man blir starkare som person när man måste gå igenom upp- och nedgångar. Framförallt nedgångar… Både mentalt och taktiskt är jag mycket, mycket, mycket bättre nu. Jag har utvecklats och det här blir lite som en nystart.
– Förra året var såklart tufft. Det var stora förväntningar och så blev det inte som tänkt. Man måste hålla huvudet högt och vara kall. Man kan inte överanalysera situationen. Personligen för mig så finns det mer i livet än bara fotboll, och det hjälpte mig mycket. Att fokusera på annat hjälpte mig att ta igenom de jobbiga delarna av förra säsongen.
När den här texten skrivs är det fortfarande osäkert om Saku Ylätupa startar mot Hammarby. Med tanke på hur han har matchats, hur han har presterat och Norlings tålamod med sämre spelare så är det ingen vågad gissning att Saku blir bänkad. Förra året kunde ett par dåliga insatser av en ung spelare innebära frysboxen året ut. I år är det troligtvis annorlunda. Förhoppningsvis kan Saku få tillbaka lite av den där magin han hade mot Kalmar i mars. Vi alla behöver det.
Foto: Jojje Lidén
– Alla säger att det är en karusell, kaos, hårda och tuffa tag, att vi är hotfulla mot varandra... Men Read more
AIK:s chefsscout Tobias Ackerman har aldrig riktigt varit en person som hamnar i rampljuset. När han omskrivs i media är Read more
Hösten 2019 gjorde AIK en rekrytering som i framtiden kan komma att ses som ett viktigt startskott för klubben. När Read more
När jag var liten drömde jag om att bli sportjournalist. Sitta på de stora arenorna runt om i världen och Read more