Det finns många supportrar i Sverige och i världen som har svårt att acceptera en fotboll utan publik. Spelare i storklubbar lyfter ofta fram publiken som en viktig motivationskälla. Sångerna ger dem styrka att orka lite till. I år spekuleras mycket kring hur de tomma läktarna kommer påverka spelet. Finns det kanske lag som till och med gynnas av tystnaden som kommer uppstå?
2004 spelade AIK en väldigt dyster match hemma mot Örgryte. På grund av stök i derbymatchen som varit innan skulle matchen spelas utan publik. På ett tomt Råsunda vann ÖIS med 0-3 och skickade ner AIK i Superettan. Stefan Ishizaki var på planen då, men han minns inte mycket av själva matchen.
– Jag minns att vi förlorade med 3-0, sen är det inte så mycket mer. Mitt undermedvetna vill glömma den matchen. En av grejerna jag kommer ihåg är när ÖIS gör 0-3 och jag står och skriker på alla: “Kom igen! Vi fortsätter!”. Patrick Englund går fram till mig när jag står och dricker vatten och säger: “Vad som än händer Stefan så krigar vi till sista sekund. Det spelar ingen roll att det inte är någon publik. Det spelar ingen roll att vi ligger under med 3-0. Vi har AIK-märket på vårt bröst och vi fortsätter kriga tills domaren blåser av.”
Den matchen var kanske AIK:s viktigaste den säsongen. I år kommer samma situation uppstå för många andra lag. Guld ska bärgas och kontrakt ska räddas, men inga supportrar är där att ge stöttning. Att läktarna var tomma mot ÖIS 2004 var såklart anmärkningsvärt, men inte särskilt påtagligt menar Ishizaki.
– Jag har någon liten bild där när vi startar matchen och jag tittade ut över läktaren och tyckte det var konstigt, men man var så fokuserad, det var vår sista chans att hänga kvar och vi tog den inte. Det är det man kommer ihåg.
Stefan Ishizaki var en spelare som under sina sejourer i AIK gjorde sig omtyckt för mer än sina fina fötter, han spelade även med starka känslor. En sådan spelare som springer tills benen ger vika och skäller ut både medspelare och motståndare. Man skulle kunna säga att han verkligen spelade för publiken, men det är ingenting han håller med om själv.
– Man skulle kunna tror det! Min tanke var alltid att spela för dem som sprang bredvid mig på planen, de som var mina bröder. Det är klart att man spelar för klubben, man spelar för supportrarna, men framförallt så krigar man tillsammans med sina bröder på plan.
Enligt Ishizaki gäller det bara för spelarna att påminna sig själva vad deras uppgift är, och då kommer de inte behöva publiken som drivkraft.
– Det enda man kan göra är att säga till sig själv att en match utan folk på läktarna är värda tre poäng, en match med folk på läktarna är värda tre poäng. I slutändan är målet att vinna SM-guld, eller hålla sig kvar, eller komma till Europa. Poängen ska in och alla poäng är lika mycket värda, med eller utan publik.
Stefan Ishizaki la ifjol skorna på hyllan och kliver i år in som expert under Discoverys sändningar av Allsvenskan.
– Det ska bli jättekul. Det var tråkigt, man hade läst på väldigt mycket inför premiären, sett mycket träningsmatcher och man visste vilka som var i form och inte. Nu har man fått börja om jobbet helt. Det går inte att se några matcher så jobbet har blivit mycket svårare. Det blir lite mer gissning. Det ska bli skönt att det kommer igång så man kan se alla spelare igen och man kan göra bedömningar utifrån det.
Hur tror du intresset kommer vara när det inte är någon publik på matcherna?
– Det kommer vara stort. Det har varit mycket tråkiga nyheter, mycket negativt och ekonomin går dåligt. Fotbollen kommer vara någonting positivt, en ljusglimt i det här mörkret.
Foto: Jojje Lidén