Samtal: Karol Mets om känslor, motivation och ansvaret som AIK-spelare

Det var inför den tredje gruppspelsmatchen i Svenska cupen 2019 som Karol Mets kom till AIK. Han klev direkt in i startelvan, och efter det klev han aldrig ur den. Given till vänster i Rikard Norlings backlinje och vad det verkar lika given även i år, oavsett vilken formation det blir. I en intervju med Svarta Rubriker pratar Mets om sin syn på AIK och varför han visar så mycket känslor på planen.

Om en vän ber dig berätta om AIK, vad säger du då?

– När mina vänner frågar om AIK brukar jag säga att de måste komma och se en hemmamatch. Det är mycket folk, mycket känslor, mycket sång och bra stämning. När de vill komma över säger jag alltid att de ska komma hit när vi spelar en hemmamatch så att de kan bevittna skönheten. 

Hur reagerar de?

– Sist jag hade vänner här var derbymatchen mot Djurgården. Det var en oförglömlig kväll både för mig och för dem. 50 000 på arenan och vi slog vår största fiende, det var en bra kväll.

Blir man förvånad över det stora intresset som finns kring en, globalt sett, ganska okänd klubb?

– Definitivt. Om man vet hur klubben fungerar och kollar på våra supportrar så skulle man kunna tro att det är en klubb i Bundesliga. Det är lite galet. Våra supportrar gör den här klubben väldigt vacker.

Hur känner du för klubben?

– Just nu är det svårt att svara på, det är försäsong och vi jobbar hårt för att komma i form. Men normalt sett… Jag menar, det är definitivt mer än bara en fotbollsklubb. Om du går omkring i Solna så ser man att människor verkligen bryr sig. Människorna här har verkligen ett stort engagemang för AIK. 

Du verkar vara lugn och sansad vid sidan av plan, men på plan är det väldigt mycket känslor.

– Så är det, definitivt. Alla vill vinna matchen och vara bättre än motståndaren. Du måste förändras på planen, det är en helt annan miljö jämfört med det normala livet. 

Vad händer när du kliver på planen?

– Jag vill bara vinna över min motståndare och det är det som gör att jag visar starka känslor. 

Det är inte sällan man ser dig skrika ut din frustration när du missat en målchans.

– Ja, det är jobbigt ibland. Mot Jönköping Södra hade jag en chans som jag kollat på många gånger efter matchen, det är en gyllene möjlighet att göra mål på och det var precis i slutet av första halvlek, det hade varit perfekt för laget om jag gjorde mål där. När jag missade det skottet förstod jag direkt hur värdefullt det hade varit. 

Vad får motiverar dig på planen?

– Jag vet inte, jag bara gillar sporten. När vi spelar hemma är det många som kommer och kollar och de förväntar sig någonting från dig. De betalar för biljetten och de förtjänar att se dig ge tillbaka. 

Skulle du bete dig annorlunda på planen om det inte fanns någon publik?

– Nej, jag tror inte det. Publiken är bara en extra aspekt. Även om det är noll personer på läktarna så representerar du den här klubben och de här färgerna. Tränarstaben har valt dig och de litar på dig, de vill få ut någonting av det. Om du inte är motiverad kommer din motståndare vara det, och det kommer du få ångra senare. Jag vill inte hamna i den sitsen. 

Tror du alla spelare har den mentala förmågan att spela här?

– Det är svårt att säga. Ja, det krävs ett visst självförtroende att spela i AIK. Det är tuff konkurrens i laget, det är höga krav och förväntningar på dig. Du måste leva upp till allt. Det är definitivt en stor press på spelarna här. Men som en professionell fotbollsspelare måste du klara av att hantera det. Ja, du måste ha ett bra självförtroende men det är normalt inom fotboll.

Gillar du pressen?

– Ja, det är lugnt. Jag tror pressen gör att man kan krama ur det där sista. Det beror såklart på, vissa kan bli knäckta av det och vissa blir bättre av det. Jag tycker inte att någon i AIK ska vara rädd för lite extra press. 

Foto: Jojje Lidén