Samtal: Caroline Sjöblom om en svårarbetad vår och en eventuellt dyster framtid

När alla matcher ställts in är det en utmaning för AIK:s tränarstab att hålla spelarna motiverade och fokuserade, speciellt när det dessutom är så många frånvarande. Huvudtränare Caroline Sjöblom berättar om hur det har varit att arbeta med laget den här mycket speciella våren:

– Det har varit en stor prövning. Vi har haft ganska många sjuka, absolut inga svåra sjukdomar men restriktionerna har sagt att man ska stanna hemma vid minsta symptom. Det är väldigt mycket grejer under våren, förkylningar, influensor och pollen, det har gjort att vi tvingats träna med så mycket mindre trupp hela tiden när det alltid är någon som har någonting. Det har varit en utmaning att ha alla på plats. 

– Att vi inte har fått spela matcher har påverkat väldigt mycket. Även ovissheten som varit hela tiden, vi är osäkra på när serien drar igång och vi är osäkra på när vi ska spela träningsmatcher. Det var lite antiklimax med Stockholmsserien som vi var väldigt glada att få delta i och hade laddat upp för, och så kom det två dagar före att det blev avblåst. Det har varit upp och ner de här månaderna. 

Hur ser träningarna ut?

– För det första är vi permitterade så vi kan inte träna alla gemensamma styrkepass och även lördagsträningen har fått ge vika, så antal pass har fått minska lite. Men rent innehållsmässigt så är det ganska likt en vanlig träningsvecka. Vi har inte teori, vi har inte matchanalys, samlingarna är kortare och de är utomhus, men träningsinnehållet är likt som det alltid är, det försöker vi att inte tumma på. Vi tror att det är bra med viss rutin och att spelarna känner igen sig. Sen kör mycket tävlingsmoment och ha mer variation i det eftersom vi inte har några matcher att se fram emot.

Hur frustrerande är det för dig att inte få se ifall arbetet ni lägger ner lönar sig?

– Det är väldigt frustrerande. Allting handlar om matchen, det är provet som säger hur veckan, månaden eller försäsongen har varit. Får man aldrig det riktiga provet så är det svårt att veta var man står, dels fysiskt men framförallt taktiskt. Var är vi? Vad behöver vi förändra? Även fast vi hann spela några matcher i februari så är det för lång tid att titta till. Det har hunnit hända så mycket saker.

Hur tycker du att truppen tar hela den här situationen?

– Först var det ganska oroligt, speciellt med den bilden media målade upp från början om hur det smittade och hur farligt det var. Nu har det blivit lite tydligare med riskgrupper och att unga friska inte ska drabbas så himla allvarligt, det har nog skapat ett lugn i gruppen och nu tycker jag att fokus faktiskt är väldigt bra för att vara under rådande tid. Tjejerna är faktiskt väldigt professionella just nu, men i början var det rörigt, då märkte man att de hade svårt att fokusera och det tog lång tid innan vi fick det vanliga fokuset som annars brukar vara väldigt bra.

Hur går det för dig och övriga i tränarstaben att planera för framtiden när det är så här ovisst?

– Det är jättesvårt. Vi väntar på besked om när vi får börja spela träningsmatcher och det har vi förståelse för att det inte är någonting Folkhälsomyndigheten prioriterar att svara på, de fokuserar på mycket viktigare saker och fotbollen är väldigt sekundär i det här. Samtidigt är det det viktigaste vi håller på med. Vi ser ju att fotbollen gör väldigt, väldigt stor samhällsnytta och även fast vi är semiprofessionella så ser jag vår verksamhet som professionell och det här är vårt jobb. Hur vi planerar, ja… Just nu har vi tre olika alternativ, antingen startar vi i slutet av maj, mitten av juni eller i augusti. Om vi startar i augusti då behöver vi tänka om, då kanske vi behöver ge spelarna lite ledigt i sommar och börja på en ny försäsong innan augusti. Vi tittar på olika lösningar, men just nu är det ganska kortsiktiga målsättningar. Vi jobbar vecka för vecka och kommer kanske börja med lite tester istället för matchen, jojjo-test och sånt. 

– Visst, spelarna älskar att träna, de är ju atleter och idrottare, men när man inte får spela match… Det påverkar väldigt mycket mentalt. De får inte den här bekräftelsen för att de gjort en bra träningsvecka eller känslan av att vinna över en motståndare. Sådant går inte att få fram i träning, hur mycket vi än delar upp oss i lag och tävlar i tvåmålsspel. Vi kommer inte åt känslan av att möta Hammarby, Brommapojkarna eller Morön. Det är en utmaning för spelarna, men vi har pratat ganska mycket om det och försöker jobba med kortare målsättningar och att de på något sätt ser det här som ett gyllene tillfälle att bygga upp sig. Men det är tufft för dem, och framförallt för våra 01:or som blir tufft straffade med att inte ta studenten som alla andra, de har det tuffare än övriga tycker jag. Det är synd om dem, de får inte gå till skolan och de får inte spela matcher. Här om dagen skämtade de om att till och med under andra världskriget så tog man studenten.

Vad tror du det kan komma för gott ur det här?

– Jag tror ju på ännu större saker än vad vi gör i AIK. Jag tror att perspektivet ställs på ända och att världsfotbollen kan påverkas av det här. Förhoppningsvis börjar man reflektera över de stora summor pengar som har hamnat i herrfotbollen, spelbolagen och andra externa sponsorers påverkan. Jag tror det är många saker som kommer förändras efter det här. Sen hoppas jag att damfotbollen får fortsätta att utvecklas och inte hämmas av det här. Det finns en risk att vi kommer stå stilla lite i några år. Speciellt i och med att EM blev uppskjutet. 

Varför tror du att det kan bli så?

– När ekonomin tryter och det närmar sig en finanskris så tror jag att sådant som kan ses som “lite sekundärt” blir åsidosatt. Till exempel kommer kanske företag inte ha råd att jobba lika mycket med miljöfrågor utan lägger allt krut på att organisationen överlever ekonomiskt. Precis likadant tror jag det kan bli med damfotbollen, att det viktigaste är att herrlaget överlever eller att ungdomsverksamheten inte kraschar ekonomiskt. Där tror jag damfotbollen kan få ge vika, tyvärr. Bolag kommer inte ha lika mycket pengar som innan och det kommer inte gå att bara strö några miljoner extra till damfotbollen. 

– Men jag hoppas att man tänker efter lite, bygger om och förändrar. Det är publik och det är fotboll, två lag och en domare. Det behöver inte vara någon show eller Super Bowl-framträdande inför en Champions League-final. Alla är där för matchen. Förhoppningsvis slutar den här exploateringen av fotbollen för det tycker inte jag hör hemma. Det ska vara fokus på matchen, sporten och idrottarna. Förhoppningsvis för det här någonting gott med sig.

Mer Caroline Sjöblom