Oscar Kahl – omtänksam storebror och Thailandsproffs

Vägen ut i proffslivet är sällan spikrak. Från ung ålder stöter fotbollsspelare på motgångar och i högre ålder får de veta att de inte längre platsar. Trots hjärnspöken och karriärshotande skador har Eric Kahl tagit sig till AIK:s A-lag och varit ett av få utropstecken den här säsongen. Hans tre år äldre bror Oscar tog en helt annan väg och är idag proffs i den Thailändska andradivisionen.

Oscar Kahl är precis som sin bror ytterback och yttermittfältare. Han inledde sitt fotbollsspelande i AIK:s knatteskola som femåring och avancerade sedan inom akademin. Han vann S:t Erikscupen med 97:orna tre gånger och svenska cupen med U17. Han flyttades upp till U19, den sista nivån innan A-laget, men längre än så blev det inte. 

När elitsatsande fotbollsspelare växer ur U19 kommer de till ett tufft vägsjäl. Fortsätta heltidssatsa i division 1 eller division 2 men vara tvungen att jobba vid sidan av? Eller bara lägga ner fotbollen? Oscar fick ett tredje alternativ också, för en dag kom det ett facebookmeddelande från en thailändsk talangscout.

– Man tänkte “vad fan är det här nu då?”, säger Oscar över telefon från hemmet i södra Thailand.

Det var storklubben Bangkok United som ville ha honom. Laget ägs av Thailands största telecombolag och förväntningarna på spelarna är alltid höga. De ska vara med och slåss om titeln varje år. Med Oscar gjorde de något som är ytterst ovanligt för att vara ett lag i Thailand, det skrev ett treårskontrakt. Vanligtvis skriver klubbarna bara korta kontrakt med spelarna så att de sedan är lätta att göra sig av med. Det är aldrig några transfersummor inblandade i övergångarna. 

– Jag hade inte tänkt att jag skulle hamna så långt ifrån där man bor, där man är född. Det var intressant. Jag skulle bli heltidsproffs och det kändes bättre än att spela division 1 eller division 2 i Sverige och behöva jobba vid sidan av. Att flytta till Thailand skulle bli mer lukrativt. 

Likt många andra utländska spelare som kommer till Thailand var Oscar Kahl extra intressant eftersom han har Thailändskt påbrå. Hans mamma är från Thailand och även om Oscar bott i Sverige hela sitt liv så räknas han inte som en utländsk spelare. Varje lag får ha fem utländska spelare i truppen, och därför blir halvthailändare extra värdefulla. 

– Jag hade tur att det varit tryck på halv-thai-halv-europeer. Man hittar alltid ett socialt umgänge med andra halvsvenskar som flyttat ner hit precis som jag. Vi är flera här nere med en thailändsk förälder fast som vuxit upp i Sverige och gjort exakt samma resa som jag har. 

– Jag har en moster, en mormor och en kusin här nere. Jag har varit i Thailand egentligen varje år på semester. Jag äter Thaimat och pratar thai, så det blev en ok omväxling ändå. 

Det Thailändska ligasystemet skiljer sig enormt mycket från det Europeiska. Det är som en kombination av gamla sovjetiska fotbollsligor och den koreanska baseball-ligan. Medan Bangkok United ägs av ett telekom-bolag så finns det lag som har lite andra typer av ägare. Om man tittar på klubbarna som Oscar skulle komma att lånas ut till får man en hint om vilka som sitter i styrelserummen.

– Jag spelade ett år i Bangkok United och sen lånades jag ut till Army United, en annan Bangkok-klubb, och efter det spelade jag för flygvapnets lag, Air Force, som också är en klubb i Bangkok. Beroende på vilka som sitter och styr präglar det laget. Styrs klubben av arméfolk, då vill de ha det på sitt sätt. 

Fotboll är den största lagsporten i Thailand och vissa klubbar har runt omkring 10 000 besökare på matcherna. När landslaget spelar kan det vara över 40 000 åskådare. I den högsta ligan är det en handfull lag som håller en hög nivå och slåss om titeln, men glappet ner till resterande är ganska stort. Oscar berättar att det i de bästa lagen spelar utländska spelare som skulle göra det riktigt bra i Allsvenskan också. Och bara för att man är bra i Allsvenskan betyder inte det att man skulle dominera i Thailand, det finns det ett färskt exempel på.

– Rasmus Jönsson köptes av ett Thailändskt topplag och han var ingen startspelare. I Thailand betraktades han som en flopp. Han har ett hyfsat CV i Europa och har gjort det bra i Allsvenskan. Men jag antar att det för vissa är svårt att acklimatisera sig. Han köptes från Helsingborg och det är inte ofta man köper spelare i Thailand.

När Oscar flyttade ner så bröts kontakten lite med AIK, klubben han spelat för i 14 år. Det hände att han kollade på derbyn och andra toppmatcher, men på grund av tidsskillnaden var det svårt. I år har han däremot blivit ändring på det.

– När lilleman fick A-lagskontrakt så blev ett intensivt följande.

Vad tycker du om hans framfart?

– Jag tycker han spelar med ett väldigt lugn och väldigt moget. Det är ett stort steg att gå från U19 till startplats i AIK. Sen kanske det hjälper att det inte är några på arenan, men det är fortfarande ett bra tryck. Han har gjort det bra, men han kan bättre. 

Är du förvånad?

– Om jag ska vara ärlig, ja. För tre år sedan gjorde han två operationer, en på varje knä. Då var det nästan så att familjen fick en tanke, ska han verkligen fortsätta med fotbollen? Borde han hitta en annan hobby? Är det här för tungt för honom rent psykiskt? Det var inte alltid 100 procent säkert att han kommer gå hela vägen. Men han fixade det till slut och när han väl signade A-lagskontrakt blev man rörd. Han har gått igenom en hel del.

Har han alltid varit en stor talang?

– På femmanna och sjumanna var han alltid “wow”. Sen kommer puberteten och man börjar växa, man växer fel på vissa ställen och det går långsamt… Du vet hur det är med puberteten, vissa växer före och då blir det tufft mentalt. Sen har han alltid haft en bra vänsterfot och varit tekniskt skicklig. Helt plötsligt så kom han in i rytmen med allting. Han har alltid haft powern att jobba extra, han lägger ner jobbet utanför plan också, det är nog det som är framgångsreceptet. 

Det låter som att det varit en lite knackig väg? 

– Ja, det har det varit. Det ska jag inte sticka under stolen med. Han säger nej till det mesta när det gäller socialt umgänge för att han ska fokusera på sitt slutliga mål. Jag skulle säga att han blivit väldigt stark mentalt.

Oscar spelar just nu i andradivisionsklubben Ranong. Efter tre år i Bangkok är det en stor omställning att komma till södra Thailand där pulsen är betydligt långsammare. Trots att han aldrig nådde de stora arenorna i Europa kan han fortfarande leva på sin fotboll, någonting som är få förunnat. Han ser inte att det kommer bli en flytt hem till Sverige och spel i gärdsgårdsserierna.

– Just nu ser man en framtid i Thailand så länge som möjligt. Man vill avsluta karriären här. Jag har bott här i snart fyra år, jag har polare, kontakter… Jag har det mesta här, jag har vant mig med livet här och jag gillar det.