Johanna Lindell har varit nere på botten och vänt

Bortamatchen mot Mallbacken den 4:e oktober var tänkt att bli en del av transportsträckan som skulle leda till Damallsvenskan. Avancemanget var i princip redan säkrat men förlusten mot Hammarby i omgången före gjorde ändå att seriesegern var i fara. 3-1-segern i Värmland var kassaskåpssäker men kostade dyrt. På en gropig gräsplan blev spelet hackigt och mittfältstalangen Johanna Lindell åkte på en smäll. Initialt verkade det inte vara någon större fara men hon kunde inte fortsätta matchen. När knät svullnade upp hann Lindell börja misstänka värsta möjliga scenario även om hon innerst inne kände på sig att det inte var någonting allvarligt. När beskedet till slut kom blev det en chock. Korsbandet var av. Färdigspelat för säsongen, ett förlorat år av sin utveckling och en framtid i spillror.

När AIK inleder spelåret 2021 med den årliga premiärträningen, den här gången inflyttad på Nationalarenan, står Johanna Lindell vid sidan av och tittar på. Trots att det fortfarande är långt kvar innan hon ens kan börja springa så är hon på gott humör. Hon har nyligen blivit antagen till läkarlinjen och med antagningsbeskedet blev det också självklart att skriva på för tre nya år med AIK, klubben hon representerat sedan hon var tio år (med ett kort uppehåll i Hammarby).

– Det känns jätteroligt såklart, jag har varit i AIK i så många år nu och det känns självklart att fortsätta här. Det har varit intresse från några andra klubbar men hjärtat slår för AIK, säger “Jojjo”.

Innan skadan var Lindell en av lagets mer tongivande spelare. I en framåtlutad roll på det centrala mittfältet bidrog hon med en arbetsinsats och kreativitet som gjorde livet enkelt för lagets forwards. I ett lag fyllt med högpresterande spelare var det extra tydligt att Lindell egentligen hör hemma på en högre nivå. Med all den tid hon fick utanför straffområdet hittade hon alltid fram med farliga passningar. Om inte så var hon sällan rädd för att prickskjuta in bollen på egen hand. Nästa naturliga steg i utvecklingen skulle bli att testa vingarna på den högsta nivån i Sverige, men på grund av den allvarliga skadan och den långa rehabprocess som följer blir framtiden oviss.

– Jag var lite inställd på det värsta men innerst inne trodde jag inte att det var korsbandet. När jag fick det definitiva beskedet så var det en chock. Det kom så mycket känslor och tankar, allt man hade planerat, ens framtid blev tagen ifrån en lite grann.

– Först och främst tänkte jag på att jag inte skulle få vara med på slutet när det var några viktiga matcher kvar. Sen gick det över i att man ställs inför ett stort hack mitt i när man ska bli ännu bättre, rehaben på en korsbandsskada är så lång. Det kändes tråkigt att ens möjligheter försvann, man hann tänka alla möjliga saker.

Efter att Lindell tagit studenten i våras började hon jobba extra som brevbärare. Ett perfekt extrajobb för en fotbollsspelare då det sällan krockar med matcher och träningar samtidigt som man får dra nytta av sin goda fysik. Ett mindre bra extrajobb att ha om man plötsligt måste operera knät.

– Det är en ganska omfattande operation och man var sängliggandes ett tag. Jag jobbade lite innan skadan, men det var ett fysiskt jobb och då var jag tvungen att bli sjukskriven från det också. Så det var lite otur där… Men jag har fokuserat på rehaben och laddar upp inför studierna nu, säger hon med ett leende på läpparna.

Du verkar ändå väldigt glad?

– Ja, jo, folk säger faktiskt det. Jag har varit ledsen också, det ska jag säga, men man får bara ta det för vad det är. Det kan tyckas vara jobbigt att titta när de andra springer men jag har kommit till en bra punkt så jag kan blicka framåt istället.

Trots att Johanna Lindell med stor sannolikhet inte kommer göra sin debut i Damallsvenskan förrän efter sommaren pratar hon ändå om säsongen som ett fullblodsproffs. Hon slänger sig med svar som “göra vårt bästa”, “bara jobba på”, “det blir mycket arbete”, “det blir en utmaning” och “alla är villiga att kämpa”. När hon kommer tillbaka från skadan kommer det inte finnas en startplats som bara väntat på att hon ska bli hel igen. Efter en lång rehab kommer det troligtvis krävas ett hårt jobb för att vinna nya tränaren Maiju Ruotsalainens förtroende. Men allting får ta sin tid.

– Jag försöker sätta upp massa delmål hela tiden med min rehab så att den inte ska bli jättelång. Ett mål är att börja springa igen, ett är att börja med boll och så vidare. Jag har inte satt så mycket resultatinriktade mål för jag måste låta det ta sin tid. Jag vill inte stressa fram att komma tillbaka.

Foto: Daniel Bengtsson