– Man mötte AIK på småcuper när man var yngre och det var mäktigt bara det. Man såg disciplinen utifrån. När man väl kom in i det så var det en helt annan grej. En mycket mer involverad förening, mycket mer pengar och mycket mer uppmärksamhet kring ungdomsakademin som var väldigt framgångsrik. Det kändes väldigt häftigt att kliva in i det. Jag kommer ihåg när vi var på Gothia och vi hade likadana skor, likadana hörlurar och vi åkte i en buss med AIK-tryck. Det var en helt annan satsning.
Kajsa Kjellander minns tillbaka på när hon tog klivet in i AIK:s flickakademi. Uppvuxen i Täby i en familj utan något större fotbollsintresse började Kajsa som sexåring spela för den lokala klubben Täby IS. Tidigt bytte hon till den något större klubben Viggbyholms IK där hon bland annat spelade med Clara Härdling, idag back-kollega i AIK:s A-lag. När Kajsa som 14-åring kände att hon vuxit ur Viggbyholm tog hon själv kontakt med AIK:s akademi och bad om ett provspel. Efter det har det gått fort. Idag, fem år senare, är Kajsa ordinarie i A-laget och har precis kommit med i F19-landslaget. Utvecklingskurvan pekar spikrakt uppåt och framtiden på fotbollsplanen ser ljus ut. För Kajsa är det dock svårt att bara planera för en framtid som fotbollsproffs.
Parallellt med spel i AIK:s A-lag går Kajsa sista terminen på Tibble Gymnasium med fotbollsinriktning. Utbildningen är en så kallas NIU, Nationell Idrottsutbildning, och hennes tränare i skolan jobbar även inom AIK och har en bra dialog med A-lagstränarna Caroline Sjöblom och Robert Lison Svanström. Däremot har inte alltid lärarna på Tibble Gymnasium lika lätt att acceptera att Kajsa ibland behöver resa bort med landslag eller prioritera fotbollsträningar.
– Jag tycker skolan i sig saknar förståelse, om jag ska vara helt ärlig. Jag blev inkallad till ett landslagsuppdrag och missade en del prov, då tycker lärarna fortfarande att jag måste skriva just de proven när jag tycker att det kanske varit bättre med en inlämningsuppgift. Många andra skolor jobbar på det sättet och det hade varit skönt om min också gjorde det.
Betygen är nämligen viktiga för Kajsa just nu. Hon berättar att hon hela sin uppväxt lagt stor vikt vid att ha bra betyg och vill leverera i skolan hela vägen fram till studenten i sommar. Det handlar inte bara om att hålla uppe ett bra snitt, för hennes framtids skull behöver hon bra betyg.
– Jag vill börja plugga juridik och då vet jag vilka betyg som krävs.
Ingen i AIK:s damtrupp är fotbollsproffs på heltid. Någonting som är problematiskt med det är att den sportsliga ledningen då har svårt att kräva att spelarna lägger ner all den tid som krävs för att gynna laget så mycket som möjligt. För Kajsa gäller det att hitta en balans mellan fotboll, skola och vänner, men för det mesta väger inte skålen med vännerna i särskilt tungt.
– Jag tycker att det är ett heltidsjobb att spela fotboll på den här nivån. Även om det inte är betalt som ett heltidsjobb så är det ändå en heltidssatsning. När jag går upp på morgonen så påverkas min frukost av att jag spelar fotboll, vad jag äter i skolan anpassas också efter fotbollen. När jag går och lägger mig eller planerar mitt plugg… Allting görs utifrån fotbollen, berättar Kajsa och fortsätter:
– Det är mycket plugg just nu och jag tränar mycket själv på egen hand. Jag är väldigt noggrann med hur och när jag sover och det kan påverka när man träffar kompisar och så vidare. Just nu är jag inne i en period där jag inte har så mycket tid över för att hänga med kompisar utanför fotbollen. Mitt fokus är att göra det bra i skolan och på planen, då kommer vännerna som en tredje prioritering.
Är det jobbigt att det är så?
– Ibland kan det vara lite jobbigt, såklart. Man ser att kompisar går ut och hänger och har roligt tillsammans och själv har man match dagen efter. Vi har bra kontakt ändå, det handlar om att skaffa sig bra förståelse för varandra. Jag har väldigt många vänner som är elitsatsande idrottare så vi har en väldigt bra förståelse för varandra. Vi kan inte ses varje dag efter skolan eller på helgkvällarna, men kontakten finns fortfarande kvar och jag har inte påverkats alltför negativt.
Kajsa berättar att någonting som hjälpt henne mycket i elitsatsningen är hennes rutiner. När hon kom till AIK som 14-åring blev hon introducerad till en helt annan disciplin, och det visade sig vara någonting som passade henne utmärkt. När laget åkte iväg på cuper såg tränarna till att de somnade i tid, promenerade före frukost och fick i sig rätt mängd vitaminer. Efter det har hon satt sina egna rutiner och dessa bryter hon ogärna.
– Om det är någonting jag har varit duktig på så är det att skaffa mig rutiner gällande sömn, kost och träning. Jag har hittat den balansen väldigt bra och tagit det väldigt seriöst. Jag skulle kunna göra det lite enklare för mig. Ibland kan det bli lite jobbigt om man råkar bryta rutinerna. De flesta rutiner är inför match. Jag vet att jag behöver äta exakt tre och en halv timme innan matchstart, hur mycket vatten jag ska dricka och när jag ska promenera.
I fjol slutade AIK fyra i Elitettan och gjorde flest mål i serien. Trots det är målsättningen i år ganska försiktig. Visionen är att långsiktigt bygga en trupp som ska etablera sig i Damallsvenskan. Det är en linje som tränarna även verkar fått med spelarna på.
– Jag tror det är bra. Vi vill bygga upp en stark trupp och en bra laganda så att vi kan ta klivet upp till Allsvenskan. Just eftersom vi var så nära förra året så känns det bittert. Att skynda långsamt är bra, ta varje match för sig. En match i taget, tänka på prestationen, verkligen få in vårt arbetssätt så att alla förstår hur vi vill spela vår fotboll här i AIK. Idén är tydlig, det gäller bara att alla får en bra förståelse, säger Kajsa.
Kajsa blev ordinarie i A-laget i fjol och i år ser det ut som att högerbacksplatsen är hennes att förlora. Hon fyller 19 i maj och kommer efter studenten kunna lägga ner ännu mer tid på fotbollen. Mycket talar för att det här kan bli ett bra år, men hon själv är försiktig med att drömma för stort.
– Jag vill fortsätta så länge jag känner att jag utvecklas och jag vill se hur bra jag kan bli. Var det kommer vara eller hur det kommer se ut kan jag inte svara på. Jag har varit med lite i ungdomslandslag 01 och nu är jag inkallad till F19 så nu har jag fått in en fot där. Jag skyndar långsamt och tar det som det kommer, jag fokuserar mycket på min utveckling och ta för mig ännu mer i Elitettan det här året.
– Fotbollen just nu känns bra, vi känns som ett bra lag, jag trivs väldigt bra i AIK. Sätter man upp för höga mål så tror jag det finns en risk att man blir för stressad.
Vad talar för att du spelar i Damallsvenskan om tre år?
– Min vilja och mitt engagemang. Min inställning är att hela tiden bli bättre. Fortsätter jag i den här takten och prioriterar mig själv och min egen utveckling och bara fortsätter ha det drivet jag har nu så tror jag absolut att jag spelar i Allsvenskan om tre år.