382 årskortsinnehavare var välkomna till Skytteholms IP för att se AIK spela för första gången sedan mars 2020. Alla tillgängliga platser var inte fulla, men det kommer de vara nästa match. 2-0-seger i matchen, men den verkliga vinnaren är generationer av AIK-supportrar.
När spelarna marscherade ut till Å vi é AIK och publiken klämde i från tårna så spelade det ingen roll hur varmt det var i Solna idag, samtliga hade gåshud. Det var ett år av frustration, saknad och förtvivlan som skreks ut. Där förstod alla att AIK inte skulle förlora den här matchen.
Tjalalalalala A!
Tjalalalala I!
Tjalalalalalala K!
Vi e AIK!
Kif Örebro har överraskat i år och befinner sig på den övre halvan av tabellen. I den här matchen var de favoriter att vinna, men de hade antagligen inte räknat med vilken betydelse publiken skulle ha. Ett hungrigt AIK var påkopplade från första början. Efter knappt åtta minuter fick man en frispark cirka 25 meter från mål. Honoka Hayashi klev fram, placerade in bollen i krysset och Skyttan exploderade.
Vem fan! Vill bo! I Örebro?!
Framburna av publiken fortsatte AIK att ösa på. Det som sett så svårt ut i tidigare matcher klarade de nu av med lätthet. Evelina Finndell och Hannah Davison släppte ingen förbi sig, Caroline Murray och Hallbera Gisladottir plöjde kanterna, Jenny Danielsson och Rosa Kafaji spelade sambafotboll och efter en kvart stod det 2-0 till AIK.
Allmänna Idrottsklubben, AIK!
Vi e överallt!
Men det är inte ni!
För ni är Djurgårdsjävlar!
Första halvleken var AIK:s bästa den här säsongen. Samtliga svartklädda spelade på toppen av sin förmåga och förutom ett lurigt Redenstrand-inlägg (som vi sett många gånger på Skytteholms IP) så skapade inte Örebro någonting. I andra halvlek var det ett AIK som var mer tillbakatryckta men lyckades ändå spela kontrollerat. Milla-Maj Majasaari som behövt stå på huvudet hela säsongen blev knappt hotad. 2-0-segern var kassaskåpssäker.
Å jag minns den dagen,
Jag minns den som igår,
När jag blev kär i Gnaget,
En kärlek som består!
Den mest passande ramsan rullade i slutet av matchen. För den här dagen kommer många minnas, dagen då många fick upp ögonen för AIK:s hårt kämpande och älskvärda damlag. I 51 år har de varit mer eller mindre bortglömda i AIK-led, men det kommer det bli ändring på nu. Pandemin har gett oss så mycket skit, men ur allt dåligt kommer det ofta någonting bra. Ska AIK:s damer få publik på sina matcher krävs en passion som bara herrarna tidigare fått känna av. Ska den passionen väckas måste supportrarnas inställning ändras och nya rutiner skapas.
Det var ingen AIK:are som lämnade Skyttan idag och kände: ”Äh, det är nog lugnt om jag inte får en plats mot Eskilstuna om två veckor.” Passionen och glädjen som ekade under Skyttans plåttak idag vill varenda AIK:are ta del av. Nu kommer de få göra det, varannan vecka, från april till november, i minst 51 år framöver.
Energin spelarna fick av publiken var märkbar även efter matchen när de blev tillgängliga för intervjuer. Jenny Danielsson var helt slutkörd efter en tuff match i värmen, men när hon pratar om supportrarnas stöd så lyser hon upp.
– Jag har aldrig spelat framför AIK-fans, det var sjukt när vi kom in på uppvärmningen. Jag blev chockad över att det var så mycket ljud, man är inte van vid det. Man får så mycket energi från fansen som hejar och sjunger.
Rosa Kafaji har alltid varit en publiklirare. Redan sin debutsäsong 2019, när det sällan var över 100 personer på Skytteholms IP, så bemötte hon publiken som om det vore fullsatt. Idag fick hon göra sitt andra mål i allsvenskan och firade med att sträcka ut armarna mot huvudläktaren.
– Sanningen – jag fick rysningar. Jag älskar att göra mål! Jag älskar känslan! säger Rosa.
– Det är så skönt att man känner att man har stödet. Publiken är här och hejar på en. Jag har verkligen saknat dem, det märks när de är borta. När man idag hör “Å vi é AIK” så blir man jättetaggad!
Clara Härdling som spelat i AIK sedan barnsben kunde inte sluta le efter matchen.
– Det var sjukt kul! Jobbigt, det var jättevarmt, men från att vi gick ut på uppvärmningen och alla stod och ropade “AIK!”… Shit vad jag har saknat det. Det gav asmycket energi.
– Man hade nästan glömt bort den här känslan. Jag har ändå varit med när vi hade publik och verkligen saknat det när man har spelat. Det var verkligen: “Oh my god, de kommer hit för oss!”. Det var över förväntan och gav sjukt mycket energi idag. Jag kände: “Nu jävlar, nu krossar vi dem.”
Hur mycket kommer publiken lyfta er resten av säsongen?
– Jättemycket. Med det här stödet, när vi krigar för poäng varje match och de står och sjunger och peppar, då kan man springa lite till. Det hjälper enormt mycket. Jag hoppas bara fler och fler vill komma och att vi spelar en rolig fotboll som folk vill se. Det tycker jag att vi gör. Vi började bra med en vinst så jag hoppas att det bara kommer fler.
Foto: Daniel Bengtsson