Den blott 34 år gamla Henrik Jurelius blev i torsdags föga förvånande utsedd till ny sportchef i AIK, ett av de mer utsatta och krävande jobben som finns inom svensk fotboll. Reaktionerna var helt klart blandade. Som vanligt var det övervägande positivt, men så fanns även en stor skara som tyckte att detta var ett tråkigt val. Trots att Henrik Jurelius har varit i klubben i ett decennium är det inte många som riktigt vet vem han är, en medveten strategi från hans sida. Men nu går det inte att gömma sig längre. Journalister, kollegor och annat löst folk har ringt konstant två dygn. Plötsligt vill hela fotbollssverige veta vem som ska leda AIK in i framtiden.
– Det fina i AIK fotboll är att även de små frågorna blir stora. Det är klart jag visste att det här skulle bli en riktig kioskvältare. Det som förvånade var att min telefon har varit obrukbar. Hela fotbollssverige har hört av sig och alla internationella kontakter har också hört av sig. Otroligt kul och lär ge en boost till ett för närvarande trött huvud, säger Henrik, över telefon.
Henrik har alltså arbetat i AIK Fotboll i tio år, men hans historia med klubben sträcker sig tillbaka längre än så. AIK har varit hans stora passion och intresse i livet och som yngre såg han till att gå på så mycket fotboll och hockey som det bara gick. I Studio AIK från 6 december 2019 berättade Henrik att han var med i AIK Tifos vagga och var bland annat en av hjärnorna bakom “Gnaget Inferno”-tifot. Vid sidan av supporterskapet hade han länge egna drömmar om att bli fotbollsproffs men när knäna sa ifrån fick han till slut ge upp den drömmen. Istället erbjöds han ett jobb i sin dåvarande förening, Boo FF från Nacka.
– Jag tränade lag och ledde olika verksamheter och fastnade ganska snabbt för det. Jag fick möjlighet att jobba med duktiga personer där ute och lärde mig väldigt mycket. Jag fick ett stort ansvar där. Jag hade många kollegor i Boo som idag är i AIK, Peter Wennberg bland annat.
Ungdomsfotbollen i Stockholm är relativt liten och personer som är involverade stöter ofta på varandra i olika forum. 2009 startade AIK upp sin ungdomsakademi och behövde anställa bra personer. Den mångårige akademichefen Leif Karlsson lyfte då luren och ringde till en 24-årig AIK-supporter ute på Boovallen och erbjöd honom ett jobb.
– Det var det enklaste beslutet jag tagit, säger Henrik.
Tanken var att Henrik skulle komma in i en ganska simpel administrativ roll inom akademin men tidig stod det klart att han var ämnad för mer. Klubbhjärtat bidrog till att han tog sig an fler och fler arbetsuppgifter och så en dag var han sportchef för damlaget. AIK har en lång och stolt historia av att rekrytera internt och Björn Wesström går sällan miste om ett stjärnskott, så 2012 fick Henrik Jurelius frågan av Björn och dåvarande sportchef Jens T Andersson om han ville börja jobba på Karlberg istället i en roll som koordinator.
– Jag kände väl att där och då både kunde och ville jag göra mycket mer. Genom åren har det lagts på några A4 på min arbetsbeskrivning, vilket hela tiden lett till att jag blivit mer kopplad till sportchefsuppgifter. När Jens lämnade och Björn tog över satte vi oss och tittade igenom det pappret och delade upp arbetet. Inför säsongen 2018 ville Björn ändra titel på mig för att få in mer tyngd så att jag kunde leda mer arbete.
De två åren som assisterande sportchef och högra hand till den kanske viktigaste personen i AIK:s moderna historia har hjälpt Henrik att förbereda sig inför den stora utmaningen som nu stundar.
– Mitt intresse och nyfikenhet, i kombination med att jag inte inser mina tidsbegränsningar, har gett mig en möjlighet att se och lära överallt och ta del av allting. Varken Björn eller Jens har hemlighållit någonting för mig, jag har varit en del av alla processer för att vara ett bollplank med dem. Ibland behöver man bara någon att diskutera en liten fråga med för att komma fram till rätt sak.
– Det jag känner är en trygghet i att ingenting är främmande för mig. Jag tror jag har stött på och hanterat det mesta. Inte som ansvarig, men jag har varit involverad i frågor som gör att jag känner en grundtrygghet i det.
Vad har du för styrkor som sportchef i AIK Fotboll?
– Min styrka tror jag är att jag jobbar väldigt systematiskt med saker och ting. Om folk beskriver mig så tror jag de säger att jag jobbar extremt hårt. Det är någonting jag ska försöka få in och implementera på andra. Det krävs ett hårt arbete varje dag för att lyckas med de resultatmål vi har. Det är inte så att jag ska behöva stå här och höja rösten utan det är någonting som ska falla sig ganska naturligt i och med de implementeringar jag kommer göra. Jag ska se till så att alla de sakerna kommer vara väl förankrade så att alla får en förståelse för det vi gör. Då är det väldigt mycket enklare att få alla att jobba efter det.
Vilka är dina eventuella svagheter?
– Det måste jag vara ärlig och kunna säga att det här med media är någonting helt nytt för mig. Jag har på något sätt valt vägen att inte profilera mig på samma vis som andra kanske har gjort. Jag tror väl att många känner till mig men kanske inte har en aning om vem jag är. Det är en för- och nackdel. Det hade kanske varit enklare om alla hade sett att jag varit med lite här och var men jag har inte känt något behov av att vara det. Nu faller det sig ganska naturligt att jag får stå där och fronta och det är någonting jag behöver lära mig. Förhoppningsvis är det någonting jag växer in i successivt, det kanske är så att jag i framtiden ringer upp er och vill ha intervjuer. Högst osannolikt dock.
Foto: Jojje Lidén