Frågetecken inför premiären i Damallsvenskan

En lång försäsong med åtta träningsmatcher är över. Det blev fyra förluster och en vinst mot allsvenskt motstånd och två vinster och en förlust mot tre lag från Elitettan. Med en vecka kvar till premiären i Damallsvenskan så finns det en del jobbiga frågetecken som vilar över det här laget.

Backlinjen

Sedan Mäkinen och Ruotsalainen tog över laget har man gått över till att spela fembackslinje med två offensiva ytterbackar. Det betyder att tre mittbackar nu kommer spela i varje match tillskillnad från fjolårets två. Valet att inte förlänga med Fanny Johansson kändes logiskt eftersom hon, trots en ganska bra säsong förra året, kändes högst utbytbar. Men i den sista träningsmatchen för säsongen ställde AIK upp med en backlinje bestående av mittfältaren Linda Hallin, 19-åringen Emma Becker och nyförvärvet Hannah Davison som knappt spelat fotboll sedan i höstas. Försvarsgeneralen och den förmodade nyckelspelaren Evelina Finndell saknades, vilket känns väldigt oroväckande.

Även om man i fjol drömde om guld direkt i återkomsten så är verkligheten att AIK kommer få det tufft i år. Alla chanser att hålla sig kvar i Damallsvenskan hänger på försvaret och de måste leverera från dag 1, något jag tror de kan få svårt att göra.

Tyngden på det centrala mittfältet

Varför Linda Hallin spelar i becklinjen är troligtvis för att tränarduon vill få in mer fysik på det centrala mittfältet. I premiären kommer Honoka Hayashi ha en given plats och Clara Härdling borde ha en given plats bredvid henne, sen blir det intressant att se hur tränarna väljer att ställa upp. Eftersom Sara Nordin är skadad har Emma Santamäki testats på mittfältet under försäsongen. Hon är fysisk och jobbig att möta, men tyvärr inte tillräckligt bra i det korta passningsspelet. Jenny Danielsson, AIK:s bästa spelare i fjol, har även hon spelat centralt men är ett klart mycket mer offensivt alternativ än Santamäki. Frågan är hur AIK kommer vilja ta poäng i år, ska man grisa eller ska man lira?

Formen på målskyttarna

Det som talar för att AIK skräller i år är den otroliga högstanivån hos den offensiva trion Danielsson, Kafaji, Grabus. När alla tre är på planen samtidigt kan det smälla när som helst. Danielsson kör över försvarare med sin fysik, Kafaji snurrar bort motståndare lekande lätt och Grabus hittar ytor i en sardinask. Men den här försäsongen har lämnat mer att önska och om inte allting klaffar i veckan så bör inte Växjö vara så oroliga.

Bredden på spetsen

Alla lag är såklart beroende av sina bästa spelare, men AIK är troligtvis lite för beroende av lite för få spelare. Som jag ser det är det tre stycken som kan lyfta AIK från botten till mitten. Dessa är Evelina Finndell, Honoka Hayashi och Rosa Kafaji. Skulle någon av dessa skada sig eller underprestera så blir det en jobbig säsong.

Finndell leder ett försvar som kommer sättas på stora prov i år. Hon har ett stort ansvar i att se till så att vem som än spelar bredvid sig också gör ett bra jobb. Alla AIK-segrar i år kommer komma tack vare fantastiska försvarsinsatser och då krävs storspel av Finndell.

Hayashi har under försäsongen visat att hon håller en ruggigt hög nivå. Hon springer mest av alla på planen, har en skrämmande teknik ett fantastiskt tillslag. Det är prov på skickligt sportcheferi av Anne Mäkinen att få över henne till Sverige och förhoppningsvis kan hon bära det här laget på sina axlar.

Någon som knappast har någonting emot att bära det här laget är Rosa Kafaji. Förra året hade hon utrymme att utvecklas i skuggan av Danielsson och Grabus, i år förväntar sig alla, inte minst hon själv, att hon ska blomma ut på allvar. Om hon spelar så bra som vi vet att hon kan så kommer hon vara skillnaden mellan vinst och förlust. Hon har verktygen att avgöra matcherna på egen hand, förhoppningsvis kan hon använda sig av dem.

Foto: Daniel Bengtsson