”Först är man en bra människa, efter det en bra idrottare”

Det har lagts ut en konstgräsmatta på Friends arena. Eftersom det inte kommer vara några konserter, monstertruckar eller bandymatcher inne på Nationalarenan i fotboll den kommande tiden har AIK fått möjligheten att lägga hela sin försäsong här. Ute på planen håller Bartosz Grzelak i en övning som går ut på att vinna bollen nära motståndarmålet, eventuellt spela sig förbi en hög press. På pressläktaren sitter herrlagets chefsscout Tobias Ackerman och beskådar träningen, på raden ovanför honom sitter klubbens VD Björn Wesström med fötterna på bordet och gör detsamma. Längst med innerplan går AIK:s informationsansvarige, Stefan Mellerborg, tillsammans med damlagets nya huvudtränare Maiju Ruotsalainen. Han signalerar upp mot läktaren där intervjun kommer äga rum. Ruotsalainen har precis suttit i ett möte med svenska landslagets assisterande förbundskapten Magnus Wikman som varit och kollat på AIK:s träning och gillat det han såg.

– Det här är helt perfekta förutsättningar. Det finns inga ursäkter, konstaterar Ruotsalainen.

Maiju Ruotsalainens fotbollskarriär började som för många andra – storasystern spelade och hon ville inte vara sämre. Hemma i Finlands tredje största stad Tammerfors började hon tidigt spela med killar eftersom de hade en större vilja att vinna, någonting som lockade Maiju. Hon älskade att tävla och det var även det som fick henne att viga sitt liv åt fotbollen. Som spelare tog hon sig från Tammerfors till Helsingfors och sedan Danmark och Sardinien innan hon till slut avslutade spelarkarriären på Åland. På slutet var hennes kropp sargad och hälsenan höll henne borta från spel, men när en ledare från landslaget ställde nyfikna frågor om ifall hon kunde börja spela igen tändes ett hopp om framtiden.

– Jag tänkte “okej, de vill att jag fortsätter!” men hon sa “om du ska sluta kanske du är intresserad av att bli tränare?” Då tänkte jag att ingen vill att jag ska spela längre…

När hon nu ser tillbaka på sin spelarkarriär ser hon det som ganska logiskt att hon drog på sig overallen och visselpipan efter att ha lagt skorna på hyllan. Hon var alltid mer intresserad av fotboll än sina lagkamrater. Medan andra bara sprang i ytan kunde Maiju reflektera över varför ytan uppstod från första början och hur hon kan göra för att den ska uppstå igen. Men att faktiskt fortsätta som tränare när karriären var över var till en början aldrig någonting som verkligen lockade.

– Absolut inte. Jag tänkte alltid: “Vilka är de som sitter inne i bussen så länge utan att få chansen att spela? De måste vara helt galna.” Jag tänkte inte då men när jag tittar tillbaka känns det ganska naturligt att just jag blev tränare. Jag har varit den som pratat mest och velat lösa problemen.

– Det var en dröm att kunna fortsätta med detta som ett yrke. Jag är tacksam över att kunna fortsätta som tränare när jag slutade, jag kunde börja full tid direkt. Jag har varit väldigt intresserad och lagt ner hårt jobb på min fritid genom att resa runt och sett olika klubbar för att lära mig mer.

Tränarkarriären inleddes i moderklubben Ilves som precis hade åkt ur den finska högstadivisionen. I sin roll som assisterande tränare var Maiju med och tog upp laget direkt och slutade året därpå tvåa i högstadivisionen Naisten Liiga. 2016 fick hon ensamt ansvar i Ilves och blev samtidigt förbundskapten för finska F19-landslaget. Året därpå fick hon ytterligare förtroende av det finska fotbollsförbundet och blev assisterande i A-landslaget, det var även då hon kom i kontakt med Anne Mäkinen. Det blev tre år med det finska A-landslaget innan Maiju bestämde sig för att göra flytten över Östersjön och börja jobba som F17/19-tränare i den forna storklubben Umeå IK. 

– Jag var jätteintresserad av att se någonting annat än det vi gör i Finland. Vi gör ett jättebra jobb i Finland, vi har många unga spelare som är jätteduktiga men jag ville se någonting annat och lära mig mer från någon annanstans. Umeå var en jätteintressant plats, det var ett jättebra år och precis det jag behövde då.

Det blev ett lyckat år i Umeå med framgångar för både F17 och F19. Innan 2020 var över hade den tidigare kollegan från landslaget Anne Mäkinen hört av sig och velat ha Maiju som huvudtränare i AIK. Det som lockade var dels klubbens värdegrund och inställningen hos samtliga medarbetare, men även den långsiktiga strategin som Mäkinen presenterade. En strategi som ska ta klubben till Champions League inom fem år.

– AIK har varit lite av ett jojolag och det första steget är att kunna hålla sig kvar och stabilisera sig. Man måste förstå vad som krävs för att vara i toppen av Damallsvenskan. Vi har gjort ett jättestort jobb med att analysera Damallsvenskan och analysera AIK som lag. Vi som ledare vet vad vi ska göra för att börja ta nästa steg. Jag tror att det är någonting jag kan vara en pusselbit i att hjälpa med vad det är som krävs och jobba jättehårt. Vad vi gör här varje dag kommer hjälpa oss långsiktigt, säger Maiju och blickar ut över Friends arena.

Genom historien har det varit lätt för lag att prata om långsiktiga mål och femårsplaner. Fem år inom fotboll är väldigt lång tid och extremt mycket kan hända. För det mesta hänger planerna på att resultaten går vägen första året. Ska AIK klara det första delmålet, hålla sig kvar i Damallsvenskan, gäller det att alla köper sig in på Maijus filosofi, även om hon själv inte vill kalla det för “sin filosofi”.

– Jag vill att vi jobbar som ett lag och en trupp. Jag vill inte prata om min filosofi, det är vår filosofi som ett lag. Först är man en bra människa, efter det en bra idrottare, sen en bra fotbollsspelare. För mig finns det ingen genväg. Vad är en bra människa? Vi vill hjälpa varandra, inte dra ner varandra, vi vill jobba och göra det tillsammans, säger hon och går sedan över i lite mer konkret vad hon vill ha ut av sina spelare:

– På fotbollsplanen behöver man få in vinnande vanor. Du måste ha en mentalitet att vinna tillbaka bollen direkt, vara jätteduktig på omställnignar, vilja vinna närkamperna, kunna hålla bolltempo och först efter det kan man börja tänka på taktiken. Det är viktigt att jobba med de vanorna varje dag och då kan man börja se det på plan. Det kan inte vara så att det är tränaren som är den viktigaste spelaren på planen. Det är inte tränaren som säger åt vem en spelare ska passa. Vi vill hjälpa spelarna att hitta lösningarna och fatta rätt beslut. 

Förra året var AIK dominanta i Elitettan. 24 segrar på 26 matcher och ofta i så överlägsen stil att spelet dog ut sista kvarten. I allsvenskan kommer det bli annorlunda. Nu ställs man mot några av världens bästa fotbollsspelare, och man ska göra det med i princip samma stomme som förra året. Trots att man vann Elitettan i överlägsen stil menar Maiju Ruotsalainen att det finns ett område där hon kräver förbättring.

– Tempot. Vi har många tekniska spelare och det var fantastiskt vad AIK gjorde förra året i Elitettan, all respekt till det men nu är det en helt annan serie. Spelarna är jättekloka och kollar matcher, de vet om den här skillnaden. Vi måste ha 11 spelare på planen som är fokuserade på att försvara och anfalla tillsammans. 

Förra året var Jenny Danielsson och Adelisa Grabus två av seriens absolut bästa spelare. Grabus vann skytteligan i överlägsen stil och Danielsson hade rimligtvis fått ett MVP-pris om ett sådant existerade. Båda två har erfarenhet från Damallsvenskan, men ingen av dem har verkligen lyckats på den högsta nivån tidigare. För att vara lika effektiva i år menar Maiju att det krävs en gnutta verklighetsuppfattning. Svårighetsgraden har blivit högre, nu gäller det för AIK:s bästa spelare att steppa upp.

– Vi jobbar nu för hur vi tror att det kommer se ut när säsongen börjar. Jenny Danielsson har spelat landskamper och Damallsvenskan tidigare, hon vet om skillnaden. För henne gäller det att ta lärdom av sina tidigare år. Hon vill jobba jättemycket med sådant som kommer bli den största skillnaden. Jag ser inte att det kommer bli jättesvårt, bara vi förstår tidigt vad det är som väntar.

Vad krävs för att AIK ska vara ett topplag om fem år?

– Det krävs först att vi håller oss kvar i den här ligan, det är vårt första mål, sen kan vi ta nästa och nästa. Det krävs att vi fokuserar på den här grejen först och satsar på det. Det spelar ingen roll vad någon annan säger utifrån, vi tror på vad vi gör och vi gör det steg för steg. 

Foto: Daniel Bengtsson