Finns mycket kvar att önska – trots 2-0-segern

Under onsdagsmorgonen spelade AIK sin andra träningsmatch inom loppet av fyra dagar. Motståndet var IFK Kalmar från Elitettan och avsparkstiden var 09.00. Matchen skiljde sig en hel del från 3-1-vinsten mot Bollstanäs i lördags. I den matchen tryckte AIK på från start och skapade mängder av chanser, men de flesta avsluten var riktigt dåliga. Idag hade AIK svårt att komma till lägen, men när man gjorde det så blev det i alla fall mål, först genom Adelisa Grabus och sedan Honoka Hayashi.

– Jag tycker det är bra att vi gör två mål framförallt, säger manager Anne Mäkinen.

– Vi vet att vi har skapat många chanser i de tidigare träningsmatcherna men inte kunnat få in bollen helt enkelt. Vi har fokuserat mer på den sista tredjedelen, vad som händer i boxen och hur vi får in våra löpningar i boxen. Så det var bra. Vi låter Kalmar skapa lite för många chanser tycker jag. Det behövs mer skärpa där. Jag vill se lite mer fysiskt spel så att vi faktiskt vinner duellerna, det har vi pratat mycket om. 

Kanske var det avsparkstiden, kanske var det motståndet, kanske var det en nykomponerad backlinje, kanske var det bara verkligheten – men AIK såg inte särskilt bra ut. Man hade förbannat svårt att spela sig igenom Kalmars mittfält och lyckades aldrig etablera något tryck på offensiv planhalva. Emma Santamäki, som för det mesta spelade vänsteback i fjol, tog plats på mittfältet och Linda Hallin, vanligtvis en löpstark mittfältare, spelade till vänster i trebackslinjen. Bredvid henne debuterade nyförvärvet Hannah Davison och ute till höger fanns Evelina Finndell som såg stabil ut som vanligt. I halvtid kom 19-åriga Emma Becker in och tog platsen i mitten.

Mäkinen erkänner att de fortfarande inte riktigt hittat rätt med försvaret:

– Vi letar lite grann fortfarande efter hur vi kommer landa helt enkelt. Hannah gör sina första 45 sedan oktober så det kommer ta lite tid att spela in henne, men det är en bra start. Vi har lite att pussla ihop fortfarande!

Den för året nya 3-5-2-formationen verkar ena sekunden fungera felfritt för att kort senare falla ihop totalt. Mot Bollstanäs radade den offensiva trion Danielsson, Kafaji och Grabus upp målchanser men mot Kalmar var de helt isolerade. Det blev stor skillnad när Clara Härdling kom in och tog en plats på det offensiva mittfältet samtidigt som Hallin och Santamäki bytte plats. I och med förändringen gick bolltempot upp och AIK kunde hota på fler sätt än slumpmässiga djupledsbollar. Härdling har hoppat runt lite på positionerna, men idag visar hon igen att det är som mittfältare hon gör mest nytta – någonting som Mäkinen skriver under på.

– Vi ser henne mest som en tia, en offensiv mittfältare. Hon är väldigt bolltrygg och kan spela med ett, två tillslag och utnyttja de ytor som uppstår. Men ibland har wingbacken mest yta och mest boll så det beror lite på vad motståndaren gör.

Nu väntar en till match innan den allsvenska premiären borta mot Växjö. Motståndare i genrepet blir Brommapojkarna, även det ett lag från Elitettan.

Varför väljer ni att avsluta försäsongen med att möta tre lag från Elitettan?

– Mm, det blev så. Vi fick de tuffare motståndarna i början och det har faktiskt passat oss ganska bra. Vi behövde få ihop vårat försvarsspel så att det fungerar. I Damallsvenskan kommer vi behöva vara duktiga på att försvara helt enkelt och troligtvis få våra chanser på omställningar. 

Hur känner du att ni ligger till nu?

– Vi tar steg varje vecka känner jag, men det är saker kvar som behövs jobbas in. Att allt ska vara 100 procent vid seriepremiär tror jag inte kommer gå. Där måste man ändå säga att det får ta den tiden det tar för att få allt att fungera. Men såklart, det är bara några veckor kvar innan Växjö borta och det är en viktig match för oss att ta poäng i direkt. Steg för steg, det har varit många ändringar från förra året, nya spelare in, nytt spelsätt och nytt sätt att tänka hur vi vill spela. Jobbet fortsätter.

Det känns som att en del spelare saknas. Hur är skadeläget?

– Det är några mindre skavanker plus dem som är skadade från förra året. Elsa (Törnblom von Schmalensee) skadade sig i första matchen förra året och är precis på väg in och ska börja springa och röra bollen. Emelie Jansson kommer vara med på planen nästa vecka, hon skadade korsbandet i mars förra året så det har tagit jättelång tid. Johanna Lindell är tillbaka i september så vi får se hur lång tid det tar för henne att få tillbaka matchformen. Sara Nordin har haft en liten överansträngning i senan men hon kommer också tillbaka så småningom. Hallbera (Gísladóttir) har haft en liten känning i vaden så vi har inte vågat ta några risker helt enkelt. Hon kommer åka med landslaget och de ska ta hand om henne och se om hon kan spela. Rosqvist har haft bekymmer med knät och fotleden, det har dragit ut lite på tiden. Så det är lite otur med skadorna helt enkelt.

Säsongspremiären är borta mot Växjö lördagen 17 april klockan 13:00.

Foto: Daniel Bengtsson