Coronakris och social distansering har fått Pertan att se slutet på karriären

Det går inte att förneka att Per Karlsson är en av de största AIK-spelarna i historien. 16 säsonger i klubben och två SM-guld. När Pertan passerade 30 och han fortfarande var Allsvensk spelare talade mycket för att han blir kvar i AIK karriären ut. En karriär som kan komma att avslutas tidigare än planerat.

En fotbollsspelares liv är normalt sett väldigt inrutat. Klubben ger en tydliga regler och direktiv kring hur mycket man ska träna, när man ska vara på plats, vem man ska prata med och vad man ska äta. Under den här evighetslånga försäsongen har många spelares vardag vänds upp och ned och för Pertan har det varit en utmaning. Han har avreagerat sig på en idrottsplats i närheten av hemmet, varit på skogsutflykter med familjen och passat på att renovera hemma.
– Jag orkar inte mer, nu vill jag ha vardag igen, säger Per Karlsson över telefon från tvättstugan.
– Jag känner det nästan fysiskt att man bryter rutinerna. Jag har fått erfara att ha ont i magen för att man ställt om sig på nya grejer. Jag lever vanligtvis ganska mycket för rutiner och det påverkar mig att bryta dessa. Jag tror alla saknar och vill ha tillbaka en vardag där det fungerar som vanligt, men det ligger inte på oss.
Det största problemet för Pertan är att inte längre få umgås med sina lagkamrater på samma sätt som han är van vid. En fundamental del av livet som fotbollsspelare har bara ställts in.
– Normalt sett får du en väldigt stor energi av gruppen. Du har ett samkväm med laget där du ses och äter frukost, du pratar, du skrattar. Även efter träningarna äter vi lunch och vi reser tillsammans. Det gör vi inte längre. Nu ses vi på planen en kvart innan träningen börjar, vi tränar och sen går alla hem till sig. Man får inte den sociala biten. Tränar man ensam på en idrottsplats och det är lite blåsigt så får du ingen energi av någon som hjälper dig. Man får dra väldigt mycket i det själv. Det är just den sociala biten, det samkvämet med laget som man lärt känna så väl, det saknar jag väldigt mycket.

Den som följer Pertan på Twitter vet att han är intresserad av samhällsdebatten och kommer ibland med sin egen syn på vissa politiska frågor. Under coronakrisen har han däremot tvinga sig själv att undvika en del nyhetsrapportering.
– Jag är mest intresserad av det politiska, jag försöker inte läsa så mycket “skvaller”. Jag hänger med, men vill samtidigt inte kasta på mig själv massa negativ energi heller. Sen är det svårt, det blir som en guilty pleasure, man går in och läser fast man inte borde. Man håller sig någorlunda stabil mentalt om man inte läser allt. Jag är på en lagom nivå och försöker hålla mig till artiklar som är skrivna utan någon klick-vinkel. Men det är svårt också. Det går lite i perioder, jag stänger av ibland men nu de sista dagarna har jag fallit tillbaka i det, säger han och fortsätter:
– Allt ligger bortom ens påverkan. Det är som det man läste igår om startdatum för Allsvenskan, det är bara att rätta sig efter de senaste uppgifterna och blir det inte så är det att bara rätta sig igen. Jag brukar ha den inställningen generellt, det som ligger bortom min påverkan ska jag inte lägga så mycket energi på.

Någonting som däremot inte ligger bortom hans påverkan är hans egna liv, fotbollskarriär och framtid. Under månader av social distansering och en vardag med betydligt mindre fotboll har Pertan börjat fundera mer kring vad han ska göra i framtiden. En första anhalt blir troligtvis universitetsstudier, till hösten hoppas han börja plugga företagsekonomi.
– Jag läste en rätt rolig sak… Jag har kapat Twitter under hela den här perioden men så gick jag in igår kväll och såg ett roligt inlägg av Martin Åslund som jag tycker säger någonting om någonting. Han hade uttryckt sig i stil med att fotbollsspelare kunde höra av sig till honom om de behövde hjälp med studievägledning istället för att bara spela Fifa. Jag förstår vad han menade, det finns en del ledig tid att fundera lite och det har jag gjort. Jag såg att det var rekord till högskolan i höst och jag var en av dem som ansökte, sen får vi se vad det blir av det.
Det är inte första gången Pertan pluggar vid sidan av fotbollen, han har tidigare läst den tre och ett halvt år långa sports management-utbildning som spelarna har tillgång till genom sitt fackförbund. Det här blir dock första gången han pluggar med det tydliga syftet att göra någonting annat efter fotbollskarriären.
– Just nu har jag inget konkret mål utan det handlar mest om att bilda sig lite grann. Jag önskar att jag hade en klar idé om vad jag vill göra, det hade varit mycket enklare då. Samtidigt så brukar min fru säga att jag redan har haft min idé, fotbollen har ju varit min dröm och jag har fått jobba med det, nu kanske man får ta någonting som man inte brinner för till 100 procent men ändå är bra på.

Om det är någon Allsvensk spelare som inte bara vill spela FM eller FIFA kan de höra av sig. Bistår gärna med råd om vad man kan plugga istället. Finns massor av alt.
— Martin Åslund (@MartinAslund) April 17, 2020

Än så länge är det fortfarande inte helt säkert att det kommer bli Allsvenskt spel i år. Per Karlsson sitter på utgående kontrakt och om säsongen uteblir är det väldigt oklart vad som kommer att hända i hans liv. Den senaste tiden har gett honom en inblick i livet utanför fotbollen.
– Ju längre tid man inte spelar så börjar man tänka i andra banor. Inför den här säsongen hade jag ambitionen att spela i fyra, fem år till så länge kroppen mår bra, så glädjen finns där. Men tankarna börjar… Jag ska inte säga att man strävar iväg, men man börjar fundera på andra saker än fotboll nu när man inte spelat på så länge. Som jag sa tidigare, vare sig man vill eller inte så kommer jag upp i åren och då måste man skaffa sig en identitet bortom fotbollen och förstå att det inte kommer pågå hela livet.

Spelarna i AIK är exakt lika maktlösa som oss andra när det kommer till att bestämma när säsongen ska dra igång. Det senaste som sagts är att målet är att börja den 14:e juni, men det är en gissning Pertan tycker verkar lite väl optimistisk.
– På det personliga planet vill jag så gärna att det ska dra igång, men samtidigt kan jag inte hjälpa att se det i det stora hela. För klubbarnas bästa måste man ha en publik för att täcka den ekonomiska biten. Jag har haft inställningen att vara försiktigt positiv nu när man börjar prata datum i juni. Jag har ställt in mig på att det kommer bli värre.
Pertan är en fotbollsspelare som reflekterar mer än sina kollegor runt om i världen, åtminstone har han lättare att dela med sig av sina tankar i media. Och även han grubblar kring hur framtiden kommer att se ut.
– Det värsta är att det följer en ekonomisk depression av det här, det är det jag funderar kring mest. Det finns ju så många frågor. Om man tar det ur ett Allsvenskt perspektiv, ska man spela med publik där riskgrupper inte får komma och titta på matcherna? Ska man ha distans mellan varandra? Det finns så många frågor. I ett stort perspektiv så kommer det ske ekonomiska och politiska följder i hela världen som kommer förändra livet. Det vi har sett som normalt under hela våra liv kommer att förändras.

Vad oroar du dig mest för?

– Om man ser till sig själv, hur det fungerar idag, så tänker jag på den distansen jag håller till människor. Jag minns en incident igår där det var en man som bad om min hjälp och jag fick nästan lite ont i magen efteråt, jag borde ha hjälpt honom bättre. Jag var ute och gick med min grabb och han bad om hjälp med en sak, men jag håller distans till människor. Just det här att det gör en påverkan på livet… Det är stora frågor och svårt att sammanfatta.

När intervjun tagit slut och vi precis ska lägga på samtalet kommer Pertan på en sak, någonting annat han skulle vilja jobba med om det visar sig att företagsekonomi inte är hans grej.
– Ditt jobb skulle jag också kunna tänka mig i framtiden! Inte just skriva om AIK kanske, men det är någonting i mig som vill uttrycka sig journalistiskt. Det är också ett bra jobb. Bara det är kvalitetsjournalistik så spelar det inte så stor roll i vilken form det är, bara man kommer bort från det här snabba.

Foto: Jojje Lidén