Budimir Janosevic har verkligen tagit över som förstemålvakt i AIK. Bortsett från ett halvdant ingripande på Karlslunds reduceringsmål i torsdagens cupmatch så har han spikat igen fullständigt. “Buda” fick chansen borta mot Malmö och tog den. I de tre Allsvenska matcherna sedan dess har AIK inte släppt in något mål, till skillnad från början av säsongen när man läckte som en rostig vattenkanna. Frågan är då; bra backlinje eller bra målvakt?
– Både och. Det är ett bra samspel mellan mig och backlinjen. Jag är ingenting utan dem, och de är ingenting om inte jag levererar, vi är en enhet som jobbar bra, det går inte att separera oss, säger Buda.
Ja, faktum är ju den att han inte har ställts på några större prov i de senaste matcherna. Även om Malmö hade mycket boll och sköt en hel del så var det inte många skott som träffade innanför ramen. Hammarby hade inte mycket att skryta med i anfallsväg och Mjällby var knappt på offensiv planhalva. Men de gånger ett skott ändå varit på väg mot målet så har Buda varit där och avstyrt farligheten. Och även om vi åskådare kan tycka att det ser ut som att målvakten inte gör någonting stora stunder så är målvaktsspelet mer komplicerat än att bara rädda skott.
– När vi attackerar så tänker jag på att göra mitt jobb. Jag måste hålla spelarna vakna. Vi måste ha två spelare redo för en kontring. Jag säger åt dem att hålla bra positioner och tänka på försvaret i anfallsspelet. Mitt jobb är att hålla dem vakna och det är därför jag pratar så mycket under matcherna. De måste vara medvetna om vad som finns runtomkring dem om vi tappar bollen. När Seb har bollen vid sina fötter och Mikael och Kahl sticker på kanterna ska jag påminna Karol, Adu och Pertan om vad som händer ifall Seb missar passen. Det är också viktigt för mig att peppa dem och ge dem energi, det är lätt för dem att säcka ihop när pulsen ligger i 200 och man missar en pass.
Buda menar att en av de viktigaste delarna av hans spel är kommunikationen med utespelarna.
– Om jag är tyst så är det någonting som är fel. Då står jag och tänker på någonting annat. Jag måste vara med i matchen och hjälpa utespelarna att vara med i matchen. När jag måste hålla på och slänga mig så spelar vi inte bra. Jag kan motverka deras farliga anfall genom att prata med försvararna och mittfältarna, ställa dem i bra positioner för att vinna bollen snabbt, det är avancerat målvaktsspel. Vi försvarar högt upp i planen istället för att jag ska göra desperata räddningar.
Det är förståeligt att Bartosz Grzelak ogärna ändrar för mycket på ett vinnande lag. Sedan Janosevic tog över i mål har laget gått otroligt starkt och det lär krävas mer än ett svagt ingripande i en cupmatch för att han ska tappa sin plats i startelvan. Det är givetvis kortsiktigt positivt för AIK att man har en startelva som vinner matcher, men för sportchef Henrik Jurelius lär målvaktsfrågan gnaga i huvudet.
Just nu är det en 31-åring med utgående kontrakt som äger platsen mellan stolparna. På bänken sitter 28-årige Jacob Haugaard, en viktig värvning inför säsongen som inte direkt gjort bort sig på planen i år. Haugaard värvades in som förstemålvakt och lär ha en lön därefter. Samtidigt har man Samuel Brolin, nyss fyllda 20, utlånad till Akropolis och som i år har varit en av Superettans bästa målvakter. Det är inget snack om vem som är klubbens framtid på sikt, men frågan är vem som vaktar kassen nästa säsong.
Budimir Janosevic har på sina 18 allsvenska matcher för AIK bara förlorat två gånger (borta mot HIF i år och borta mot Malmö 2019). Han har släppt in 14 mål och hållit nollan nio gånger. Dessutom verkar han vara en omtyckt lagkamrat och en viktig kugge på Karlberg. Han gör ingen hemlighet av att han gärna stannar kvar i AIK.
– Mitt kontrakt går ut i slutet av året. Klubben pratar med min agent, och det är allt jag kan säga. Det är en tuff situation med corona. Jag älskar klubben och jag älskar mitt liv här. Jag har varit lojal till klubben i tre år. Vi har haft riktigt bra resultat och jag har presterat för AIK. På tre år är jag den enda i laget som inte missat en enda träning. Jag har inte varit sjuk en enda dag, stannat hemma för att jag haft ont i magen eller tandvärk, ingenting på tre år. Det visar klubben att jag är lojal, professionell och i god fysisk form. Vi får se, förhoppningsvis slutar den här sagan lyckligt.
Budas kontraktssituation skiljer sig lite från många andra spelare i AIK. För honom är det extremt viktigt att ha ett kontrakt den första januari 2021, annars påverkas hans permanenta arbetstillstånd.
– Med mig måste de fatta beslut tidigt. Jag och min fru har förälskat oss i det här landet och vill bo här. För att få permanent visum krävs anställning fyra år i rad utan en tom dag. I februari blir det mitt fjärde år, två månader efter att mitt kontrakt med AIK går ut. Jag kan inte skriva på den 10:e januari eller att AIK för sent säger att de inte vill ha mig och att jag inte hittar en annan lösning. Jag har haft andra Allsvenska klubbar som varit intresserade och ibland måste man tänka på familjen, även om AIK är prioriterade. Alla i familjen förlitar sig på mig och mitt arbetstillstånd. Vi får se vad som händer, jag gissar att någonting kommer bestämmas ganska snart.
Hur ser du på den eventuella målvaktssituationen nästa säsong?
– Jag vet inte. Jag tänker inte på det, ärligt talat. Jag tänker på att göra det bra ifrån mig på planen. Om Samuel gör det bra eller vad Jacob gör, det spelar ingen roll för mig. Jag respekterar dem som kollegor. Jag och Jacob har en riktigt bra relation, riktigt, riktigt bra. Vi är konkurrenter men också riktigt bra vänner. Det är upp till klubben att bestämma vad de behöver. Kanske AIK kan hitta ett sätt att behålla alla tre, jag vet inte.
Skulle du vara okej med att komma in till nästa säsong som backup?
– Ingenting i fotboll är utlovat. Bara för att jag spelar bra nu är jag inte gjuten etta. Jag spelar bra och så måste det fortsätta. Men det gäller åt båda hållen. Jag kan inte sitta på en bänk för alltid. Jag har kvaliteter för att slåss och förtjänar en ärlig chans att slåss om en plats i startelvan. Det är många klubbar som uppskattar mina kvaliteter som målvakt.
Buda har vid flertalet tillfällen uttryckt sin kärlek till AIK och klubbens supportrar. Han är inte den enda Janosevic som blöder svart och gult. Där hemma finns den tre år gamla sonen Maxim Janosevic, och om ett halvår är han gammal nog att börja spela fotboll i AIK.
– Han är född till AIK:are. Allting som har med fotboll att göra får honom att tänka på AIK. Jag skulle älska att vara kvar i klubben tillräckligt länge så att han kan börja spela i AIK, så att vi kan spela i samma klubb samtidigt. De säger att den tidigaste åldern för att börja i AIK är fyra, så nästa sommar börjar han spela. Det skulle vara roligt att ha pappa och son i samma klubb. Vi får se, förhoppningsvis kommer det ske.
Foto: Jojje Lidén