– Det finns en speciell passion runt AIK. Våra supportrar är inte som den typiskt svenska supportern som bara klappar händerna. AIK:s supportrar ställer krav och de har en stark passion för oss spelare och för klubben. Jag älskar det. De sätter en stor press på oss men du kan verkligen känna stödet också. Och så följer de oss till varenda hört i landet. När vi spelar borta i Göteborg har vi fler supportrar på plats än hemmalaget, det är en härlig känsla. När man ser en fullsatt bortasektion känns det som att man inte behöver värma upp. Man fylls av en eld inombords och får en känsla att man bara måste vinna. AIK är speciellt. Andra lags supportrar är som de här västeuropeiska… “Snälla supportrar”. Jag gillar våra killar, de har en annan mentalitet. Jag älskar det.
Budimir Janosevic inleder i år sin tredje säsong i AIK. När han värvades inför 2018 var det lite hugget som stucket om han skulle spela eller inte. Oscar Linnér hade kommit från en halvdan säsong samtidigt som “Buda” gjort det riktigt bra i Superettan-vinnaren BP. Under försäsongen lyckades Linnér lägga vantarna på startplatsen i mål, men Buda var inte helt sysslolös för det. Nio matcher blev det i Allsvenskan 2018 och när allting skulle avgöras var det Buda som vaktade kassen.
Nu är Linnér borta från klubben och Jakob Haugaard har värvats in. Den spontana känslan är att dansken är tilltänkt etta och att Buda får fortsätta att agera backup och rycka in i nödfall. Tillvaron som bänkspelare kan nog sänka de flesta, för Buda är det dock viktigt att fortsätta vara en bra lagkamrat.
– Jag ska inte vara blyg, jag är en bra lagkamrat. Jag är en lagspelare och det gör mig till en bra lagkamrat. Jag ser inte bara till mig själv, i första hand ser jag till laget. Jag tänker inte bara på mitt eget bästa och min egen framgång, jag sätter laget och lagets framgångar först. Jag vill bidra på bästa sätt på alla plan, inte bara fotbollsplan.
Han säger att förmågan att vara en bra lagkamrat ställer höga krav på en och det kan vara svårt att tänka på hela lagets välmående.
– Det är lätt att bara fokusera på sig själv. För stunden kanske det ser bra ut för dig men det är ingenting laget tjänar på. Lagmoralen är viktig. Man måste vara stark som en grupp, inte bara som en ensam individ.
Svårast är det när man inte får spela matcher och i fjol spelade inte Buda en minut mellan 24 februari och 20 oktober.
– Det är väldigt frustrerande att inte få spela. Det viktigaste i våra liv är att få spela. Man fylls med massa negativ energi när man inte får spela och man måste hitta sätt att hantera den negativa energin. Jag försöker ta ut det på träningsplanen och göra bra träningar istället för att rikta det mot lagkamrater eller andra situationer i privatlivet. Om man inte spelar varje match gäller det att ändå fokusera på rätt saker så att man blir bättre nästa vecka, nästa match eller nästa månad. Du måste vara redo när laget behöver dig. Det är svårt, en daglig kamp. När jag inte får spela under helgerna blir matcherna på träning jätteviktiga för mig att vinna. Om jag dessutom förlorar på träning kan jag gå hem och inte prata med min fru på resten av dagen. Misslyckandet stannar kvar inom mig. Hon har känt mig i många år och ser när jag kommer hem efter en dålig träning, då låter hon mig vara ifred.
Han berättar att det som kan få honom att gå vidare från sportsliga misslyckanden är bra fysisk träning. Buda behöver få komma ut på planen och göra räddningarna som han misslyckades med dagen innan, först då känns det bra igen. Och om det skulle vara träningsledigt dagen efter söker han sig till sin drygt två år gamla son Maxim.
– Jag tar med min son till Skansen och låter honom le och vara glad. Han förvandlar negativitet till positivitet.
Buda skiner upp när han börjar prata om Maxim. Han berättar om när hela familjen besökte AIK Shop för att köpa presenter till släktingar. När personalen i shoppen fick syn på Maxim Janosevic frågade de om han kunde tänka sig att fotograferas med lite nya barnkläder.
– I en halvtimme vägrade han, han slogs och grät. Sen gav de honom en klubba och han är en korrupt kille, han gör vad som helst för godis. Det blev fina bilder! Efteråt fick han en tröja från AIK Shop och han älskar att ha på sig den.
– Han växer upp till att bli en riktig… Hur säger man? Gnagare! När han föddes spelade jag i AIK, hans första minnen är från Friends Arena. När han går på våra matcher kollar han mest på Norra stå. Han älskar att se fyrverkerierna och höra sångerna. Vår match pågår på planen, hans match pågår på läktaren. När de sjunger försöker han sjunga med och göra samma rörelser.
Buda fortsätter att berätta att Maxim kallar sina röda Nike-skor för sina “AIK-skor”, att han tjatar om att få börja spela fotboll i AIK och att han varje kväll vill läsa barnboken “Berättelsen om hur Gnagis hittade hem”.
– Jag tror att vi kommer bo kvar i Sverige och då kan jag lova att han kommer bli 100 procent AIK. I framtiden kommer han kunna berätta historier om att hans pappa spelade, att han vann SM-guld och spelade matchen i Kalmar. Jag hoppas vi vinner mer så att han har fler historier. Förhoppningsvis kan han gå i mina fotspår. De säger att han har bra fysik för sin ålder och jag kommer se till så att han börjar spela fotboll i AIK. Du ser alla Sundgren, de är en hel generation! Han kanske kan gå i mina fotspår en dag, vi får se.
När Buda kom till AIK hade han bott i Sverige i lite mindre än ett år och han hade inte så bra koll på AIK. Det skulle det bli ändring på. Så snart han skrivit på för klubben började hans agents lillebrors bästa vän tjata om att få ta en fika med honom, en svensk-bosnier med ett stort AIK-hjärta. Buda kände att det knappast kunde skada att ta en kopp kaffe med lillebrodern och kompisen. De tog honom till Wienercafét på Biblioteksgatan och så började historien om AIK från dag 1.
– Han berättade att vi grundades i centrala Stockholm före Djurgården och att vi spelade på Stadion före Djurgården. Han berättade att de byggde en nya arena i Solna som var för stor för alla andra klubbar och det var därför AIK flyttade till Råsunda, det var den enda klubben som kunde fylla läktarna. Han gav mig en tvåtimmarsföreläsning och lärde mig allt om klubben. Jag gillar det, man ska veta mycket om klubben man spelar för.
Det fanns dock någonting som ingen utomstående kunde berätta för honom, någonting han behövde lära sig på egen hand, som alla AIK-spelare måste lära sig – pressen och kraven från supportrarna.
– Det är inte många i världen som kan motiveras av den här typen av press. Jag spelar bättre med fulla läktare och mycket press. Ju viktigare matchen är desto mer fokuserad blir jag på uppgiften. För många spelare låser det sig i de mest kritiska lägena.
Alla spelare i laget känner av pressen dagligen, men det är ingenting de pratar om i gruppen.
– Det här är ganska privat. Det handlar om dina inre strider. Jag vet inte, det kanske finns vissa som pratar med varandra, men det är ingenting vi pratar om som grupp. Jag tror det här laget är byggt av spelare som har förmågan att hantera pressen och bli bättre tack vare den. Om du hamnar här så är det för att de såg någonting i dig som antyder att du kan spela i AIK.
För Buda är supportrarnas passion och intresse som sagt bara någonting positivt. Plötsligt under intervjun tar han upp sin telefon och går in på sina direktmeddelanden på Instagram. En AIK-supporter har sett ett FollowUs-klipp där han fick känslan av att Buda är riktigt viktig för laget. Supportern skriver och tackar för alla insatser på planen och berättar att han älskar att ha Buda i klubben.
– Jag tänkte att jag skulle hitta någon slags present att ge till honom, kanske en signerad tröja. Jag känner honom inte och han lägger ner tid på att skriva till mig. Det är rent kärlek, det gör den här klubben speciell.
Foto: Jojje Lidén
– Alla säger att det är en karusell, kaos, hårda och tuffa tag, att vi är hotfulla mot varandra... Men Read more
AIK:s chefsscout Tobias Ackerman har aldrig riktigt varit en person som hamnar i rampljuset. När han omskrivs i media är Read more
Hösten 2019 gjorde AIK en rekrytering som i framtiden kan komma att ses som ett viktigt startskott för klubben. När Read more
När jag var liten drömde jag om att bli sportjournalist. Sitta på de stora arenorna runt om i världen och Read more