31 spelare har representerat AIK:s A-lag den här säsongen. Det har varit en säsong med två ansikten och en säsong som bokförs som AIK:s sämsta sedan 2010. Här följer betyg på samtliga spelare som representerade A-laget under året. Det är en klassisk 1-5 skala där 1 betyder underkänt/spelat för lite, 3 betyder bra och 5 betyder felfri. Jag har försökt bortse ifrån att man har betydligt högre förväntingar på vissa spelare.
Det är första gången det skrivs säsongsbetyg på Svarta Rubriker, förhoppningsvis blir det aldrig fler ettor än så här.
Budimir Janosevic – 3
Buda fick ta över som förstemålvakt efter omgång 18. Efter det vände trenden för AIK och Henrik Jurelius hamnade i en riktigt prekär situation. Tanken med petningen av Haugaard var troligtvis att dansken skulle höja sig, inte att Buda skulle bli given etta. Såg i många matcher ut som seriens bästa målvakt.
Jacob Haugaard – 2
Var precis så bra med fötterna som det var sagt, stod för en hel del fina räddningar men också en hel del mindre bra ingripande. Fick först spela under väldigt otacksamma omständigheter vilket gissningsvis försämrade formen. AIK hade klarat sig med Haugaard i mål hela året, men Buda fick en välförtjänt chans att visa upp sig och efter det var det färdigspelat för dansken.
Mikael Lustig – 4
Alla som tvivlade på huruvida Micke Lustig var en bra fotbollsspelare insåg snabbt varför han varit ordinarie i landslaget i ett knapp decennium. Länge verkade det som att AIK inte kunde släppa in mål med honom på planen. Hade inte laget klappat ihop mot slutet skulle Lustig förtjänat högsta betyg.
Robert Lundström – 1
Ett års skadefrånvaro sätter såklart spår i en fotbollsspelare. Eftersom Lundström inledde säsongen 2018 så bra är vi många som hoppats på att det är hans naturliga nivå, det höjer även kravbilden. 2020 gjorde han väl en bra insats uppe i Östersund, i övrigt är det inte mycket som stuckit ut. Svårt att motivera att hans säsong är godkänd.
Heradi Rashidi – 2
När Rashidi haft förväntningar på sig så har han varit urusel. Just därför var han kanske AIK:s bästa spelare under några matcher i början av säsongen. Under Bartosz har han inte fått chansen över huvud taget, och det säger väl något, men av vad vi fått se på planen är det i alla fall godkänt.
Sotirios Papagiannopoulos – 3
Om det är ett av nyförvärven som hade enskilt störst påverkan på den positiva trenden så tror jag det var Sotte. När han kom in i laget höjde det nivån på backlinjen och skapade ett lugn över hela planen. Bartosz fick en pusselbit som han uppenbarligen saknat, när den var på plats hade hans lag seriens bästa försvar. Spelar ner sitt betyg i säsongsavslutningen.
Per Karlsson – 4
Inledde säsongen på bänken till flera supportrars glädje (ja, det var sjukt). Nu skulle de betydligt bättre Mets och Granli ta plats tillsammans med stjärnskottet Tihi (ja, folk tyckte det, på riktigt). Det tog bara någon match och så hade Pertan tagit tillbaka sin startplats. Efter det var han som vanligt en av de kontinuerligt bästa spelarna i laget.
Karol Mets – 2
Karol Mets var bra sina första och sista tre matcher för AIK. Allt där emellan pendlade mellan ok och uselt. 2020 var det väldigt mycket uselt. Tack vare en stark avslutning i AIK blir betyget ändå en tvåa.
Daniel Granli – 1
Ni vet när man möter lag som Åtvidaberg, Gefle och Kalmar och läser deras startelvor. Det finns kanske någon anfallare som varit bra en gång i tiden och en mittfältare som man eventuellt hört talas om, resten är helt anonyma. Daniel Granli skulle kunna vara en av de spelarna. Totalt intetsägande.
Robin Tihi – 2
AIK:ares förtroende för Bartosz är högt och det är säkerligen många som reagerar på det höga betyget på en spelare som inte platsar i truppen. Men skriv in Robin Tihi på twitter, filtrera sökresultatet till före juli 2020 och minns tillbaka vilket utropstecken han var. Vi spekulerade i om det går att sälja en mittback för 50 miljoner och undrade om han inte borde testas i A-landslaget redan nu. Någonting som vi inte känner till måste ha hänt på Karlberg, förhoppningsvis tar han ny fart nästa säsong.
Eric Kahl – 4
Det är inte ofta en ytterback är den mest tongivande spelaren i laget. En spelare som i princip ingen utomstående hade hört talas om för ett år sedan. Eric Kahl har inte gjort en dålig match för AIK:s A-lag och potentialen är onekligen enorm. Lär han sig göra poäng också så är han en potentiell världsstjärna. Många klubbar lär vara intresserade men förhoppningsvis stannar han minst ett år till.
Erick Otieno – 2
Det stora utropstecknet på försäsongen men åkte tyvärr på en allvarlig fotskada bara dagar före premiären. När han jobbat sig tillbaka till spelform var Kahl opetbar på vänsterbacken. Idel fina insatser, men det hade behövts fler för att höja betyget. Ser fram emot Otienos 2021!
Rasmus Lindkvist – 1
Minns inte en bra insats av Rabbe i år.
Panos Dimitriadis – 1
Inga karriärer slutar bra. Tyvärr slutar Panos karriär riktigt deppigt. I alla fall hans AIK-karriär. Säsongsbetyget som spelare blir tyvärr en etta på grund av den helt uteblivna speltiden. Betyget som människa och AIK:are är alltid 5/5.
Felix Michel – 1
Såg under vintern verkligen ut att kunna utmana om en plats på mittfältet. Trots flertalet mer namnkunniga spelare att konkurrera med var det Michel som tog för sig mest i början av året. Men precis som för alla andra så var han värdelös under Norling-matcherna och Bartosz gav honom aldrig chansen. Och så Covid på det… Nej, Felix kommer inte se tillbaka på sin AIK-tid som särskilt rolig.
Enoch Kofi Adu – 2
Hade en riktigt fin avslutning på säsongen och påminde mycket om den Adu som var nyckelspelare i guldlaget 2018. Den första halvan i år var dock bland det sämsta jag sett i en AIK-tröja. Det var hjärtattack varje gång Adu var i närheten av bollen och inte sällan var han en bidragande faktor till bittra förluster. Därför blir helhetsbetyget en tvåa.
Ebenezer Ofori – 1
Årets klart största besvikelse. När Ofori lämnade AIK var han Allsvenskans bästa spelare och vi undrade hur han var möjlig att värva hem. Det fick vi dessvärre svar på. Det finns stunder då Ofori är briljant, som när han räddade avancemang från svenska cupens gruppspel eller dominerade seriepremiären mot Örebro. En stor del av hans relativt få minuter i år var dock underkända.
Sebastian Larsson – 3
Seb får en stark trea. Han var en av de minst dåliga under den sämsta perioden och en av de bättre under den bra perioden. Bidrog med viktiga mål och en hög kravställning.
Bilal Hussein – 2
Var planens gigant i bortaderbyt mot Hammarby och äntligen såg det ut att lossna på riktigt för en talang som gör sin tredje A-lagssäsong. Med 30 matcher spelade går det att konstatera att det inte lossnat ännu. Bilal kommer kanske aldrig bli någon stjärna, frågan är om han ens är AIK-spelare nästa säsong.
Filip Rogic – 3
I vintras gjorde Johan Blomberg ingen hemlighet av att han ville till AIK men dåvarande sportchef Björn Wesström tyckte han var överflödig. Efter en usel inledning och risk att åka ur tyckte nuvarande sportchef att det visst var Johan Blomberg som behövdes, fast i form av Filip Rogic. En starkt bidragande faktor till att laget spelade upp sig och han kommer vara en nyttig spelare så länge han är i AIK.
Tom Strannegård – 1
Gjorde mål i årets sista match 2019 och var den mest hajpade tonåringen inför den här säsongen. Han inledde säsongen okej men skadades strax efter att han tappat startplatsen. Efter det blev det ingen speltid och det var inte många som sörjde det. Tom flyttades nog upp lite för tidigt.
Saku Ylätupa – 1
Två mål mot Kalmar i en otroligt viktig cupmatch. Sen blev det aldrig bättre än så. Sakus fotbollskarriär blir nog inte som han har tänkt.
Jasir Asani – 1
Mål i den allsvenska premiären, bara en sån sak! Sen blev det inte mycket roligare. Ser man bara till hur han presterade på planen var han inte helt bedrövligt, men det är svårt att försvara ett godkänt betyg.
Nabil Bahoui – 2
Kolla på en spelare som Micke Lustig. Han utstrålar knappast stjärna men är ändå bäst i laget. Nabbe är tvärtom. Han har otroligt mycket stjärnglans men lyckas sällan uträtta någonting vettigt. Förväntningarna på Nabbe är givetvis högre än hos andra spelare, men hans säsong är inte mer än godkänd.
Yasin Ayari –
Debut i säsongsavslutningen. Omöjlig att betygsätta.
Paulos Abraham – 2
Paulos Abrahams säsong är helt uppochnedvänd jämfört med övriga spelare. Han var bra när alla andra var dåliga och dålig när resten var bra. Alla scouter som ville ha honom i somras befann sig nog på andra arenor under hösten. Det syns att han har enormt hög potential, men det syns också att han bara är 18.
Erik Ring – 1
Såg spännande ut när han från ingenstans tog en plats i A-laget. Han förtjänade dock inte all den speltid som han fick. Kan säkert bli en allsvensk spelare av Erik Ring också, men jag är inte imponerad.
Kolbeinn Sigthorsson – 1
Det är lite Denni Avdic-vibbar på Sigge. Det syns ju att han kan spela fotboll och så, men har den killen verkligen varit någon form av skyttekung? Om han får spela en hel säsong i ett lag med medvind kan det säkert se bra ut. Troligtvis får vi aldrig reda på det.
Stefan Silva – 1
Han ser ju inte ens ut att försöka.
Bojan Radulovic – 1
Tyvärr fick vi inte se Bojan så mycket som vi hoppats på. Lite mer än en halvlek mot Kalmar är väl vad man kan bedöma honom på, och det såg inte jättebra ut. Förhoppningsvis kommer det bli mycket bättre framöver, han är faktiskt den enda renodlade anfallaren med kontrakt nästa säsong.
Henok Goitom – 3
Lagkaptenen förtjänar all cred den här säsongen. 36 år och gör fortfarande allt för AIK. Han hade ingen tacksam uppgift och hans åldrade fotbollskropp klarade inte av hål-i-huvet-taktiken, men han gjorde alltid sitt yttersta och när säsongen summeras var han en av AIK:s bästa och viktigaste spelare.
Foto: Daniel Bengtsson