Det är långt kvar till nästa tävlingsmatch för AIK:s herrar och trots ett kommande EM så kommer AIK-abstinensen vara hög hos många. Som tur är fortsätter damerna spela under hela herrarnas uppehåll! Det gäller att inse faktum här, även om intresset för damlaget har ökat de senaste året så är det fortfarande många som inte bryr sig om deras matcher och resultat. Det är heller inte så lätt att börja engagera sig i ett lag där man inte vet vilka spelarna är, kan de intressanta bakgrundhistorierna eller förstår när någon över-, eller underpresterar. Här kommer därför allt du behöver veta för att börja engagera dig för AIK Dam den resten av den här säsongen!
Hur har det gått så här långt?
AIK är nykomlingar i Damallsvenskan och var kraftigt nederlagstippade inför säsongen. Trots att bara ett lag åker ur i år eftersom serien ska utökas så var många överens om att AIK kommer rasa ner till Elitettan direkt.
Efter en ganska svag försäsong med idel förluster mot Damallsvenska lag så var man nära på att ta en riktigt oförtjänt seger i premiären borta mot Växjö, men en straff i slutminuterna satte stopp för det. Premiären följdes upp av en hedersam förlust hemma mot topplaget Linköping efter ytterligare en insats där allting gick ut på att försöka försvara det egna målet.
Det var först i omgång 3 mot Djurgården som laget verkade inse att man besitter en fin offensiv och då lyckades man ta första trepoängaren. I nästkommande match väntade ett nytt derby, hemma mot Hammarby och det var en match med två ansikten. Första halvlek kunde AIK vunnit med 5-0, andra halvlek borde Hammarby vunnit med 5-0. Den slutade 2-2 efter ett mål av stjärnskottet Rosa Kafaji i matchens slutskede.
Den hittills enda kollapsen kom i omgång 5 mot skånska Vittsjö. Ett skadeskjutet AIK spelade riktigt dåligt och trots att Vittsjö knappt var bra så vann de med 4-0. Men istället för att säcka ihop för det kom man tillbaka i matchen därpå och knep en poäng i en riktigt svår bortamatch mot Kristianstad.
Sex poäng på sex matcher innebär att laget parkerar just nu på en niondeplats med två poäng upp till sexan Hammarby och fem poäng ner till jumbon Växjö. Det har inte hänt på 2000-talet att en jumbo i Damallsvenskan fått mer än 13 poäng, så med det i åtanke krävs det bara tre segrar till för att undvika nedflyttning? Å andra sidan är det två starka nykomlingar i år och fjolårets nykomlingar spelar båda i Elitettan.
Vilka är konkurrenterna?
Strecket för bottenstriden går nog mellan plats sju och åtta, även om Eskilstuna nog i slutändan kommer greja det här. De som är de största hoten just nu är jumbon Växjö, som bara tagit en poäng och det var i premiären mot AIK, Djurgården som har fem raka förluster efter premiärseger mot Örebro, och Piteå som bara vunnit mot Växjö men gjort bra matcher mot topplag som Rosengård och Kristianstad. Kif Örebro borde vara där nere och bråka men efter en riktigt stark inledning på säsongen ser de redan ut att ha klarat kontraktet.
Vilka är spelarna?
Här kommer en snabbgenomgång av de som slåss om startplatserna, eller skulle göra det om de inte varit skadade.
Milla-Maj Majasaari, målvakt: Utsågs i fjol till Elitettans bästa målvakt men det är i år hon är på väg mot sitt stora genombrott. Hon är snabb och atletisk och har även blivit dominant i straffområdet. Solklar MVP i det här laget och den största anledningen till varför AIK ändå lyckats ta poäng i år.
Caroline Murray, högerback: 28-årig amerikansk högerback som värvades in från Elitettans sämsta lag Sunnanå. På papper ska hon inte vara en given startspelare i Damallsvenskan, men annat är det i verkligheten. Helt klart en av säsongens stora överraskningar, även om hon ibland dribblar bort sig lite på offensiv planhalva.
Hannah Davison, mittback: Amerikanska som klivit in och blivit en viktig kugge i backlinjen. En sevärd spelare som ibland spelar med lite för små marginaler. Baserat på hennes instagram verkar hon bidra med mycket glädje i truppen. Fun fact: Pojkvännen Ramaud Chiaokhiao-Bowman har nyligen fått chansen att visa vad han går för med NFL-laget Indianapolis Colts.
Evelina Finndell, mittback: Kanske lagets bästa spelare. Storasyster till Djurgårdsspelaren Hampus Finndell, bästa vän med Djurgårdsprofilen Irma Hellin och två allsvenska säsonger med Djurgården på sitt CV. Men Evelina är, trots uppväxten i Västerås, fostrad i AIK och kritade nyligen på ett nytt treårskontrakt.
Emma Becker, mittback: 19-årig AIK-produkt som i år börjat konkurrera om speltiden. Har fortfarande en handfull spelare framför sig i hierarkin men kan täcka om på ett bra sätt om det krisar.
Hallbera Gissladottir, vänsterback: Isländsk landslagsspelare och kändes något som en profilvärvning när hon anslöt. Framförallt hajpades hennes vänsterfot upp som ett reellt anfallsvapen. Har dessvärre inte riktigt levererat i år och har tur att det är svag konkurrens på hennes position.
Matilda Rosqvist, ytterback: Lagkaptenen har ännu inte spelat i år på grund av skada. Även förra året var hon skadedrabbad och stundtals utkonkurrerad. Från experthåll pratas det om att hon är nyckelspelare och ett tungt tapp, men de experterna har helt enkelt inte följt laget det senaste året. Rosqvist har troligtvis inte en given startplats även om hon är skadefri.
Emma Santamäki, back/mittfältare: Den enda förstärkningen i mitten av förra säsongen. Kändes då mest som någon som kunde säkra upp ifall någon ordinarie back skadade sig. I år har hon dock fått mycket speltid, men kanske inte helt förtjänt. Tränarna vill gärna spela med en stor och fysisk spelare på mittfältet och på grund av skador i truppen har Santamäki tagit den platsen. Med en helt skadefri trupp lär hon dock få nöja sig med att sitta på kvisten.
Linda Hallin, mittfältare: Lite av en prestigevärvning när hon anslöt till laget i Elitettan förra året. Hade dock ingen vidare säsong men kom igång mot slutet. I år överraskade tränarna med att spela henne som mittback i en fembackslinje och har gjort det riktigt bra. I den senaste matchen gick AIK över till att spela 4-4-2 med Hallin på mittfältet och det är nog ändå där hon är som bäst. Väldigt rivig mittfältare.
Sara Nordin, mittfältare: Spelaren som tränarna tycker ska spela varje match men som haft en del skadebekymmer i början av säsongen. Bidrar med fysik och ett kontrollerat kortpassningsspel. Ingen som någonsin gör det spektakulära, vilket passar taktiken bra.
Honoka Hayashi, mittfältare: Det spektakulära står istället den japanska landslagsspelaren Honoka Hayashi för. En smått otrolig värvning av manager Anne Mäkinen. Hayashi är väldigt teknisk, har riktigt bra speluppfattning och ett farligt distansskott. Trots att hon knappt pratar ett ord engelska verkar hon bidra med väldigt mycket glädje till truppen. Passa på att njuta av Hayashi medan hon är här, nästa steg skulle mycket väl kunna bli en europeisk toppklubb.
Clara Härdling, allround: En av de absolut bästa spelarna i laget som av någon outgrundlig anledning mest får sitta på bänken. När hon spelar så gör hon alltid en riktigt bra insats, oavsett om det är som ytterback, sittande mittfältare, ytter eller tia. En riktigt elegant slitvarg. Egenfostrad till råga på allt
Johanna Lindell, mittfältare: Korsbandsskadade Lindell är en annan AIK-produkt som varit väldigt saknad i år. Hon är en av landets bästa 01:or och var dominant i Elitettan förra året. Den här säsongen går troligtvis förlorad, men nästa år bör hon vara en given startspelare på det centrala mittfältet.
Elsa Törnblom von Schmalensee, allround ytter: Ytterligare en spelare från den fina 01-kullen. Skadade sig i premiären förra året och har varit borta sedan dess, därför blivit lite bortglömd. Innan skadan var hon given i både AIK:s A-lag och juniorlandslagen. Har börjat komma igång med fotbollsträningen igen och förhoppningsvis kan hon vara med och konkurrera efter sommaren.
Rosa Kafaji, ytter/anfallare: När vi ändå är inne på egenfostrade talanger så kan vi lika gärna bränna av Rosa också. Även om du inte sett en sekund av AIK Dam har du möjligtvis hört talas om Rosa Kafaji – troligtvis den största talangen inom svensk fotboll. Hade en lite trevande start på säsongen men har nu kommit igång på allvar. Finterna som hon nöter på idrottsplatsen hemma i Kallhäll fungerar lika bra i Damallsvenskan. Har fått vara med på de senaste landslagssamlingarna och kommer troligtvis ta en plats i OS-truppen.
Jenny Danielsson, ytter/anfallare: Lagets bästa spelare förra året. Det var nästan pinsamt hur enkelt det var för henne att spela i Elitettan. I år är hon inte i närheten av lika dominant men fortfarande en viktig kugge i anfallet. Finsk landslagsspelare.
Adelisa Grabus, anfallare: Fjolårets skyttedrottning har kommit helt fel in i den här säsongen. Det började med att tränarna ville spela en ultradefensiv taktik och höll henne på kanten. Grabus är en straffområdesspelare och det var inte hennes fel att hon inte klarade den uppgiften. I omgång 3 skadade hon sig på uppvärmningen och har varit borta sedan dess. Märkligt nog känns hon inte så saknad…
Nora Rönnfors, ytter/anfallare: …för i Grabus frånvaro har yrvädret från Landvetter fått ett jättegenombrott. Ingen trodde att värvningen från fjolårets Elitettannykomling Jitex skulle ta en startplats i det här laget, allra minst hon själv. Men Rönnfors har maxlöpt sig rakt in i supportrarnas hjärtan. Leder interna skytteligan med tre fullträffar.
Ema Paljevic, anfallare: En smått obegriplig sista-minutenvärvning från Elitettanlaget Bollstanäs. Det första som slår en med Paljevic är att hon är väldigt kort, vilket då tyvärr blir lite problematiskt när AIK byter in henne för en slutforcering. Har inte gjort några större avtryck än så länge.
Piyatida Sumkumpee, anfallare: Utlånad till Bollstanäs för tillfället, men det här är en spelare för framtiden. Samma åldersgrupp som Kafaji, 2003, men fick redan i fjol spela överraskande mycket. Har möjligtvis bäst skott i laget.
Vilka leder laget?
Det har i spelargenomgången refererats en del till “tränarna”, så vilka är det? Huvudtränare är Maiju Ruotsalainen men hon leder laget ihop med sportchefen (managern) Anne Mäkinen. Båda två har spelarkarriärer bakom sig även om Anne var den mer framgångsrika av de båda. Spelade i det AIK-lag 2008 som leddes av Patric Jildefalk och slutade fyra i tabellen, klubbens bästa placering någonsin. Anne började som sportchef i AIK inför säsongen 2020 och har onekligen fått en flygande start. Hymlar inte med målsättningen att nå Champions League inom fem år. Maiju är inne på sitt första uppdrag som huvudtränare för ett svenskt A-lag efter att bland annat jobbat med den finska landslaget, ett par seniorlag i Finland samt juniorlag i Umeå IK.
En annan tränare som kan vara värd att lyfta fram är Max Bergander, målvaktstränaren. Går du på match kommer du höra hans röst – i 90 minuter. Han skriker på medspelare, motståndare och domare. På senare tid har han även skickats fram för att svara på frågor efter matcherna. Ett framtidsnamn inom klubben, kanske?
Vem har vi rätt att ställa högst krav på?
För att damfotboll ska anses lika respekterat som herrfotboll måste spelarna omringas av samma passion som herrarna, och det gäller i både med- och motgång. Alla lag har en spelare som måste ta laget på sina axlar och visa vägen, en spelare som inte har råd att göra en dålig match utan att göra supportrarna besvikna. I herrlaget skulle man kunna säga att det är Seb eller Nabbe, hos damerna måste det vara Rosa Kafaji.
Hårt att säga det om en 17-åring? Som dessutom är en offensiv spelare i ett förväntat bottenlag? Ja, kanske det, men Rosa vill ha den kravbilden på sig. Hon ska bli bäst i världen, hon ska göra tio mål sin debutsäsong i allsvenskan (står på ett just nu) och då behöver hon supportrarnas stöd – och krav. Har hon en bra dag på jobbet kan det vara skillnaden mellan vinst och förlust.
Vem förtjänar mer hyllningar?
Landslagsveteranen Linda Sembrant kommer missa OS. Om Peter Gerhardsson varit uppmärksam i år så tar han ut Evelina Finndell. Hon skulle kunna gå in i vilket lag som helst och göra det bra ifrån sig. En riktig chef i backlinjen som gjuter lugn till hela laget. Hennes treårskontrakt var den viktigaste förlängningen som gjordes i vintras, möjligtvis efter Rosa då.
Vem överpresterar?
En okänd 21-åring som värvas in från ett mittenlag i Elitettan, på en position där det är fullt med talang, ska ha väldigt svårt att ta en startplats. Nora Rönnfors har startat varje match i år och flera gånger slitit arslet av sig i 90 minuter. Hon ger inte motståndarbackarna en lugn stund med bollen, hotar konstant i djupled och gör mål när läget uppstår. Om hon lyckas hålla den här nivån blir det svårt för Adelisa Grabus att ta tillbaka sin startplats. Grabus snittade ett mål per match i Elitettan, det hade varit intressant att se hur många Rönnfors hade gjort med samma förutsättningar.
Vem är hackkycklingen?
Det är obegripligt att Emma Santamäki spelar när Clara Härdling sitter på bänken.
Var behövs det förstärkas?
Backlinjen. De mål som AIK släppt in i år har oftast berott på total oreda i det egna straffområdet, inte sällan efter en hörna eller på grund av ett massivt tryck av motståndarna. Laget skulle behöva en resolut back som bara städar undan bollarna. I den senaste matchen övergav man visserligen fembackslinjen och om det är tanken för resten av säsongen så kanske man klarar sig med enbart Finndell och Davison. Men då måste det värvas in konkurrens på ytterbacksplats. Caroline Murray och Hallbera Gisladottir är inte tillräckligt pålitliga i det långa loppet.
Vad kan man förvänta sig av resten av säsongen?
Det kommer troligtvis bli en hård kamp in i det sista. Det ser såklart behagligt ut med Växjö på sista plats med bara en poäng, speciellt eftersom det alltid funnits en slagpåse i den här serien. Vad som skiljer Damallsvenskan 2021 från tidigare år är att båda nykomlingarna 2020 har åkt ut och båda nykomlingarna i år räknar med att snart vara ett av de bästa lagen i Sverige. AIK bevisade tidigt att man är svårspelade, så med andra ord finns det inget lag som går in i varje match som underdogs. Så länge det är max två förluster ner till laget på sista plats kommer det finnas nerv i den här serien. Tack vare en av seriens bästa målvakter, en av seriens bästa mittbackar och ett riktigt giftigt anfall så kommer AIK ta tillräckligt många poäng för att klara målet och hålla sig kvar i Damallsvenskan, men det kan komma att bli nervöst in i det sista.
Hur kan man enklast se matcherna?
Köp årskort! Snart öppnar de upp för 500 personer på Skytteholms IP. Årskortet kostar som minst 250 kronor och du har goda chanser att få gå på åtminstone varannan match.
Bortamatcherna kan du se på Sportbladet Play. Streamingtjänsten kostar 199 kronor i månaden och är tyvärr svår att dela med en kompis eftersom man bara kan se två streamar samtidigt – förutsatt att man är på samma WiFi. (Det verkar dock finnas ett sätt att komma runt det, DM:a på twitter för att veta mer.) Men gå ihop ett gäng och se matcherna ihop annars. Tecknar man ett abonnemang och väljer AIK som favoritlag går 100 kronor till klubben. Ingen bindningstid så det är bara att säga upp sen i november.
På fulstreamsajten Hesgoal dök det även nyligen upp länk till derbyt mellan Djurgården och Hammarby. Jag testade inte att kolla kvaliteten, men det kan vara värt att spana in!
Hoppas den här genomgången har hjälpt dig att få en bättre bild av föreningens mest underhållande fotbollslag. Att börja följa AIK Dam är det bästa beslutet jag fattat i mitt supporterliv och jag vill gärna att fler ska hitta samma glädje. Kärleken till sin klubb är det som driver många supportrar i vardagen, begränsa inte det till bara ett lag. När du sitter och tjötar AIK med dina vanliga årskortskompisar och inser att det är Sophia Redenstrand ni sörjer, att det är Anne Mäkinen som ska avgå och Rosa Kafaji som ska säljas för 100 miljoner – då kommer ni inte ångra er.
Text: Love Lindqvist
Foto: Joakim Hall